یک دانشجوی جوان ایرانی¬تبار جایزۀ اقتصادی تنوع فرهنگی دریافت کرد

Press meddelande - Stoppa MQM:s våld mot balocherna i Karachi, Pakistan

Stridigheter har drivit nästan två miljoner människor på flykt i Pakistan.

Läkare utan gränser har utsett de värsta kriserna i världen. Desperat situation för flyktingar i Jemen
– som finns med på listan. Svenska sjuksköterskan Katrin: Folk vet inte vad som händer.

Hundratusentals människor har tvingats på flykt och många civila har dödats efter konflikterna mellan rebeller och regeringen i Jemen.

Nu listar Läkare utan gränser området i norra Jemen som ett av de tio värsta katastrofområdena i världen.
– Konflikten har pågått länge men det rapporteras nästan ingenting. Folk vet inte vad som händer här, säger Katrin Kisswani, sjuksköterska som är på plats för Läkare utan gränser i Jemen.

Sjukhus i området Saaba har bombats och många flyktingar riskerar att svälta ihjäl eftersom förnödenheter inte når fram. Vägarna är blockerade eller bara så farliga att åka på att ingen tar sig in till flyktingområdena i norr.
– Det jag önskar är att de kunde ta en paus i konflikten och låta hjälp komma in till de värsta områdena och så att de sjukaste kan få komma därifrån. Det är väldigt många som lider av undernäring, de flesta är barn, säger Katrin Kisswani.

Jemen är bara ett av de områden som står inför rena katastrofer. Listan från Läkare utan gränser listar tio områden men listan skulle kunna göras mycket längre.
– Vi väljer ut tio för att människor inte ska glömma bort dem. För de människor vi hjälper är det viktigt att vi inta bara ger vård utan att vi också vittnar för världen om vad som händer. Det ger människorna hopp och kraft att orka lite till, säger Läkare utan gränsers svenska ordförande Kristina Bolme Kühn.

Sudan
Rån och attacker har under året hindrat hjälp att komma fram till de 2,5 miljoner som lever som flyktingar Darfur. I mars 2009 tvingade sudanesiska myndigheter den franska och holländska sektionen av Läkare utan gränser att lämna Darfur.

Kongo-Kinshasa
Befolkningens hälsa hör till de sämsta i världen och den enda sjukvård som finns är privat och dyr. Kronisk undernäring, torka, översvämningar och återkommande utbrott av kolera och andra epidemier har lett till att hela befolkningen är oerhört utsatt.

Afghanistan
Kriget i Afghanistan har eskalerat under året. Läkare utan gränser har kommit tillbaka för att bedriva vård på två sjukhus. Återvändandet till Afghanistan markerar slutet på en fem års frånvaro efter morden på fem av organisationens medarbetare i Badghisprovinsen i juni 2004.

Somalia
Somalias befolkning lider en stor brist på sjukvård. Miljoner människor är i desperat behov av vård. Sedan 2007 har det enligt FN dödats mellan 20 000 och 25 000 människor i stridigheter och en och en halv miljon människor har drivits på flykt.

Pakistan
Pakistan har drabbats av intensiva stridigheter som drivit nästan två miljoner människor på flykt under året. På grund av det osäkra säkerhetsläget har det varit svårt för hjälporganisationer att komma fram med hjälp.

Jemen
Sjukhus har bombats och många civila har skadats under konflikten mellan rebeller och regeringen. Hundratusentals människor är på flykt inom landet men på grund av konflikten har hjälporganisationer svårt att komma fram med vård och förnödenheter.

Sri Lanka
I de norra och östra delarna av landet är flygraider, självmordsattacker, minor och ”försvinnanden” en del av vardagen. Myndigheterna försvårar arbetet för hjälporganisationer och begränsar befolkningens tillgång till hälso- och  

sjukvård

TT 

Mousavi varnar regimen i Iran 

 Den iranske oppositionsledaren Mir Hossein Mousavi anser att Iran befinner sig i en "allvarlig kris" och han uppmanar regimen att omedelbart frige de av hans anhängare som fortfarande hålls fängslade efter presidentvalet i juni förra året

Jag är inte rädd för att dö för folkets skull. . . hårda ord kommer att resultera i uppror. . . vallagen måste ändras och politiska fångar måste friges", konstaterade han på fredagen i ett uttalande på sin webbsajt Kaleme.

På nyårsaftonen avfyrade iransk polis tårgas för att skingra en grupp med regeringskritiska demonstranter som samlats i centrala Teheran.

Sedan Irans president Mahmoud Ahmadinejads omstridda valseger i somras  

har oppositionen gång på gång demonstrerat på gatorna

جایزه نوبل

Manifestationer inför klimatmötets öppnande

Klimatmanifestation vid Bella Center. Foto: Avaaz.org.

UTRIKES 9 december 2009

Skriv ut sidan

Tipsa en vän

Danmarks, EU:s och FN:s ledare överträffade varandra i hoppingivande uttalanden när FN:s klimatmöte drog igång i Köpenhamn i måndags. Men strax under ytan brinner motsättningarna.

EU:s ordförande Fredrik Reinfeldt är en av dem som under hösten sänkt förhoppningarna inför Köpenhamn. Bara veckor innan mötet förklarade EU, USA och några andra stora utsläppare att ett lagligt bindande avtal får dröja till senare möten. Men när klimatmötet öppnade i måndags stod det ödesmättade hoppet åter i full blom.
– Klockan har tickat ner till noll. Tiden har kommit för att leverera. Tiden har kommit för att bygga broar till varandra, sade till exempel FN:s klimatansvarige Yvo de Boer när mötet inleddes.
 
De 15 000 delegaterna har tio förhandlingsdagar på sig innan de ska leverera ett avtal den 18 december. Meningen var att de senaste årens och framför allt höstens möten skulle ha lagt en solid grund för slutförhandlingarna i Köpenhamn. Men motsättningarna och misstron har i stället vuxit.
Flera organisationer, bland dem internationella Miljöförbundet Jordens Vänner, anklagade i måndags värdlandet Danmark för att ytterligare ha förvärrat motsättningarna. I ett uttalande kritiseras Danmark för att frångå principen om att värdlandet för en FN-konferens ska förhålla sig neutralt:
– Vi kritiserar de odemokratiska metoder som den danske statsministern har använt sig av när han samlat en liten och exklusiv grupp av länder innan Köpenhamnsmötet, och därmed exkluderat den stora majoritet av länder vars framtid står på spel i förhandlingarna, säger organisationerna i uttalandet.

Handel med utsläppsrätter är en av sprängfrågorna i Köpenhamn. Denna typ av handel startade i och med Kyotoavtalet, men EU och USA planerar att expandera utsläppsmarknaden och låta det bli en viktig del av den rika världens ekonomiska kompensation till de fattiga länderna. Enligt färska analyser från Miljöförbundet Jordens vänner och den Malaysiabaserade organisationen Third World Network riskerar handel med utsläppsrätter ”att endast resultera i att göra bankerna rikare medan det skapar nya finansiella risker,” skriver The Guardian. Risken i Köpenhamn är inte bara att det blir ett svagt avtal, eller blott ett ”samförstånd”, utan att det blir ett avtal som gör mer skada än nytta.
 
Klimataktivister i flera europeiska städer började värma upp redan i lördags. Hundratals samlades i Uppsala, och i Stockholm till tonerna av Europes hit ”The Final Countdown”. I London demonstrerade mellan 20 000 och 40 000 och omkring 15 000 samlades i Glasgow respektive Bryssel.
I måndags hölls den första manifestationen i Köpenhamn då aktivister lade sig ner och ”dog” utanför Bella Center där de internationella delegaterna förhandlar. De stora aktionerna i Köpenhamn börjar på fredag, och på lördag väntas tiotusentals demonstranter marschera till Bella Center.

Christopher Holmbäckc

Laleh - Forgive But Not Forget (Live Solo 2006)

Laleh - Forgive But Not Forget (Live Solo 2006) Credz till Rosa Mannen som rippat denna video! :)

Ida Gabrielsson presenterar budget för unga

Läs hela texten »

Igår presenterades Vänsterpartiets höstbudget i riksdagen. Deltog gjorde Ida Gabrielsson som särskilt vill lyfta upp satsningarna mot ungdomsarbetslösheten. Vänsterpartiets budget ger förslag på satsningar som ska ge mer jobb, jobb åt unga, jobb åt arbetslösa och framför allt fler jobb i alla i Sveriges kommuner och landsting.

-Vi som är unga i Sverige idag är den första generationen i modern tid som växer upp med sämre förutsättningar än vad våra föräldrar hade, inledde Ida Gabrielsson, ordförande för Ung Vänster.

-Istället för den ungdomskris som regeringen spätt på så behövs ett ungdomslyft för framtiden. Reformer med innehåll som förbättrar, på utbildningsområdet, när det handlar om bostadsmarknaden och inte minst det som alla pratar om men som få tar på allvar, en politik som ger ungdomar jobb, konstaterar Gabrielsson.

Läs mer om budgeten på www.vansterpartiet.se

Bilal Achmed Ghanan, 19, sköts och fördes bort av israeliska soldater. Kroppen lämnades tillbaka ihopsydd från mage till hals  

”Våra söner plundras på sina organ”

Palestinier anklagar Israels armé för att stjäla kroppsdelar från sina offer.
Här berättar Donald Boström om den internationella transplantationsskandalen – och hur han själv blev vittne till övergrepp på en 19-årig pojke.

Jag är vad ni kan kalla en ”matchmaker”, sa Levy Izhak Rosenbaum från Brooklyn, USA, i en hemlig inspelning med en FBI-agent som han trodde var en kund. Tio dagar senare, i slutet på juli i år arresterades Rosenbaum i samband med att en stor korruptionshärva avslöjades i New Jersey: rabbiner, folkvalda och betrodda tjänstemän hade i åratal sysslat med pengatvätt och illegal organhandel, vilket nu rullades upp likt ett Sopranos nätverk. Rosenbaums matchmaking handlade allltså inte om romantik, utan om att köpa och sälja njurar från Israel på svarta marknaden. Enligt egen utsago köper han organen från mindre bemedlade människor i Israel för 10 000 dollar och säljer dem till desperata patienter i USA för 160 000 dollar. Den lagliga väntetiden för njurar är i medeltal nio år.

Anklagelserna har skakat om amerikansk transplantationsindustri. Om detta är sant, är det första gången organtrafficking dokumenteras i USA, säger experter i tidningen New Jersey Real-Time News.

På frågan hur många organ han sålt svarar Rosenbaum: Quite a lot. Många. Och jag har aldrig misslyckats, skryter han vidare. Hans verksamhet har pågått under mycket lång tid.

Francis Delmonici, Harvardprofessor i transplantationskirurgi, och styrelsemedlem i National Kidney Foundation’s Board of Directors, säger i samma tidning att liknande organtrafficking som i Israel pågår också på andra ställen i världen. Uppskattningsvis är det 10 procent av de 63 000 njurtransplantationerna i världen som görs illegalt, säger Delmonici.

Heta länder för den här illegala verksamheten är Pakistan, Filippinerna och Kina, där man tror att organen tas från avrättade fångar. Men starka misstankar finns också hos palestinier att deras unga män har fångats in, och som i Kina och Pakistan ofrivilligt fått agera organreserv innan de dödats. En mycket allvarlig misstanke som har tillräckligt många frågetecken för att ICJ, International Court of Justice, absolut borde inleda en undersökning om huruvida det handlar om israeliska krigsförbrytelser.

Israel har återkommande hamnat i blåsväder för sitt oetiska sätt att handskas med organ och transplantation. Länder som bland annat Frankrike avbröt organsamarbetet med Israel redan på nittiotalet, och Jerusalem Post skrev ”att övriga länder i Europa väntas följa Frankrikes exempel inom kort”.

Hälften av de nya njurar som israeler fått inopererade sedan början på 2000-talet har köpts illegalt från Turkiet, Östeuropa eller Latinamerika. Israeliska hälsovårdsmyndigheter har full kännedom om verksamheten, men gör inget för att stoppa den. 2003 framkom vid en konferens att Israel är det enda västlandet vars läkarkår inte fördömer den illegala organhandeln eller vidtar några rättsliga åtgärder mot de läkare som deltar i den brottsliga hanteringen. Tvärtom är chefsläkare på de stora sjukhusen inblandade i de flesta illegala transplantationerna, enligt Dagens Nyheter (5 december 2003).

I ett försök att komma tillrätta med organbristen i landet gick Israels dåvarande hälsominister, Ehud Olmert, ut i en stor kampanj sommaren 1992 för att få den israeliska befolkningen att ställa upp som organdonatorer. En halv miljon pamfletter spreds i lokaltidningarna där medborgarna uppmanades skriva på att donera sina organ efter sin död. Ehud Olmert var själv den första att skriva på.

Redan ett par veckor efter skrev Jerusalem Post att kampanjen gett ett lyckat resultat. Inte mindre är 35 000 personer hade skrivit på, vanligen är det 500 i månaden. I samma artikel skrev journalisten Judy Siegel att gapet mellan tillgång och efterfrågan fortfarande var stort. Kön till njurtransplantationer var 500 personer, men endast 124 personer kunde opereras. Av 45 personer i behov av en ny lever hade endast tre personer möjligheten att kunna opereras i Israel.

Samtidigt som denna organkampanj pågick försvann unga palestinska män som levererades tillbaka nattetid till sina byar fem dygn senare, döda och uppsprättade.

Talet om de uppsprättade kropparna förskräckte befolkningen på Västbanken och Gaza. Det talades om en dramatisk ökning av unga män som försvann, med därpå följande nattliga begravningar av obducerade unga män.

Jag var i området och arbetade med en bok när jag ett antal gånger blev kontaktad av FN-anställda som var oroade över utvecklingen. De som kontaktade mig menade att organstöld faktiskt ägde rum, men att de var förhindrade att agera. På uppdrag av ett tv-bolag reste jag därefter runt och talade med ett stort antal palestinska familjer på Västbanken och Gaza som menade att deras söner blivit bestulna på organ innan de dödades. Ett av de exempel jag träffade på under denna kusliga resa var den unge stenkastaren Bilal Achmed Ghanan.

Klockan närmade sig midnatt när motorljuden från den israeliska miltärkolonnen hördes i utkanten av den lilla byn Imatin på norra Västbanken. Byns tvåtusen invånare höll sig mangrant vakna och stod som tysta skuggor i mörkret. Några låg på hustaken, andra stod bakom sina gardiner, hus eller träd som gav skydd i mörkret under utegångsförbudet men ändå erbjöd fri sikt mot det som skulle bli gravplats åt byns första martyr. Militären hade brutit all elektricitet runt byn och området var avstängt militärt område – inte en katt kunde röra sig utomhus utan att riskera livet. Mörkrets bedövande tystnad bröts bara av stillsamma snyftningar och jag minns inte om det var av kyla eller spänning vi huttrade. Fem dagar tidigare, den 13 maj 1992, hade en israelisk specialstyrka lagt sig i bakhåll i byns snickeri. Personen som specialstyrkan hade i uppdrag att oskadliggöra var 19-årige Bilal Achmed Ghanan, en av de aktiva palestinska stenkastande ungdomar som gjorde livet surt för israels ockupationsmakt.

Bilal Ghanan var som en av de ledande stenkastarna efterlyst sedan ett par år. Det innebar att han tillsammans med andra efterlysta stenkastargrabbar bodde under bar himmel uppe i Nablusbergen. Att bli infångad betydde döden, och alla berättelser om den föregående tortyren gjorde inte saken bättre. Således höll de sig i bergen. Men av någon anledning tog Bilal sig ner från bergen en dag och vandrade oskyddad genom byn förbi snickarens hus denna olycksaliga dag i mitten på maj. Varför han kom ner just denna dag kunde inte ens Talal, hans äldre bror svara på, kanske var maten slut och förråden behövde fyllas på.

Allting gick planenligt för den israeliska specialstyrkan. De fimpade cigaretterna, lade ifrån sig Coca-Cola-burkarna och siktade i lugn och ro genom det trasiga fönstret. När Bilal var tillräckligt nära var det bara att trycka av. Det första skottet träffade i bröstet. Enligt bybor som bevittnade händelsen sköts han sedan med ett skott i var ben. Därefter sprang två soldater ner från snickeriet och sköt honom ytterligare en gång i magen. Slutligen tog de Bilal i fötterna och släpade honom de 20 stegen uppför snickeriets stentrappa. Byborna berättar sedan att folk från både FN och Röda Halvmånen som befann sig i närheten och hört skottlossningen hade begett sig till platsen för att ta hand om den skadade. Argumentationen om vem som skulle ta hand om offret slutade med att den israeliska styrkan lastat in den svårt skadade Bilal i en jeep och kört iväg till byns utkant. Där väntande en militärhelikopter som forslade iväg Bilal mot ett för hans anhöriga okänt mål.

Fem dygn senare kom han tillbaka i mörkret, död och inlindad i gröna sjukhustyger. När militärkolonnen som hämtat Bilal från obduktionscentrat Abu Kabir utanför Tel Aviv stannar vid platsen för Bilals sista vila kände någon igen den israeliske militära ledaren för gruppen som kapten Yahya. ”Den svåraste av dem alla” viskade personen i mörkret i mitt öra. När kapten Yahyas mannar lastat av kroppen och bytt det gröna tyget mot ett ljust bomullstyg, valdes några manliga släktingar för att utföra jobbet – att gräva jord och blanda cement.

Tillsammans med de skarpa ljuden från spadarna hördes enstaka skratt från soldaterna som i väntan på att få åka hem drog några vitsar för varandra. När Bilal läggs ner i graven blottades hans bröst och plötsligt stod det klart för de få närvarande vilka övergrepp han utsatts för. Bilal var långt ifrån den förste som begravdes uppskuren från buken upp till hakan och spekulationerna om avsikten hade tagit fart.

De drabbade palestinska familjerna på Västbanken och Gaza var säkra på vad som hänt deras söner. Våra söner används som ofrivilliga organdonatorer, sa släktingar till Khaled från Nablus till mig, liksom mamman till Raed från Jenin och morbröderna till Machmod och Nafes från Gaza, som samtliga varit försvunna ett antal dygn och kommit tillbaka nattetid, döda och obducerade.

– Varför kvarhåller de annars kropparna upp till fem dygn innan vi får begrava dem? Vad hände med kropparna under tiden? Och varför blir de obducerade när dödsorsaken är uppenbar, och i samtliga fall mot vår vilja? Och varför kommer kropparna tillbaka nattetid? Och varför med militäreskort? Och varför stängs områdena av under begravningen? Och varför bryts elektriciteten? Frågorna var många och upprörda från Nafes morbror.

De anhöriga till de dödade palestinska männen hyste inte längre några tvivel om saken.

Talesmannen för den israeliska armén menade tvärtom att påståenden om organstöld var påhitt av palestinier. Alla palestinier som dödats blir rutinmässigt obducerade, menar han.

Bilal Achmed Ghanem var en av 133 palestinier som dödades på olika sätt det året. Enligt den Palestinska statistiken var dödorsakerna följande: Skjuten på gatan, explosion, misshandel, tårgas, avsiktligt påkörd, hängd i fängelset, skjuten i skolan, dödad i bostaden etcetera. Av de 133 dödade personerna i åldrarna fyra månader till 88 år var det 69 stycken som obducerades, det vill säga endast hälften av de döda. Den rutinmässiga obduktionen av dödade palestinier, som arméns talesman talat om stämmer inte i verkligheten på de ockuperade områdena. Frågorna kvarstår.

Vi vet att behovet av organ i Israel är stort, att en omfattande illegal organhandel pågår, att det skett under lång tid, att det sker med myndigheternas goda minne, att högt uppsatta läkare på de stora sjukhusen deltar, liksom tjänstemän på olika nivåer. Och vi vet att palestinska unga män försvann, att de fördes tillbaka fem dygn senare under hemlighetsmakeri på natten, uppsprättade och hopsydda.

Dags att bringa klarhet i denna makabra verksamhet om vad som försiggår och vad som försiggått på de av Israel ockuperade områdena sedan intifadan startade.

Donald Boström är journalist, fotograf och författare till bland annat reportageboken Inshallah (Ordfront förlag 2003). 

http://www.aftonbladet.se/kultur/article5652583.ab

Vädjande till den internationella samfundet:

Stoppa de iranska och pakistanska regimernas gemensamma och samordnade militära operation mot försvarslösa balocher i Balochistan

Enligt olika källor från Balochestan har Pakistan och Irans militärer, under de senaste dagarna, startat en gemensam militär operation mot den balochiska befolkningen i Kulber Valley nära staden Awaman (Tump) samt Mand. Kulber Vally ligger på gränsen till Iran och Pakistan.

Invånarna i flera byar har drabbats av bomber från luften samt tung artillerield från marken. Många bybor har skadats och en hel del har tvingats lämna området i fruktan av att bli massakrerade. 

Under de senaste 3-4 åren har både Pakistan och Iran, i tysthet, fört ett krig mot sina balochiska befolkningar! Men nu gör dem det gemensamt och samordnad för att kuva balochernas strävan efter frihet och självständighet. Balocherna i den av Pakistan ockuperade delen av Balochestan firade den 11 augusti som sin frihetsdag. Den 11:e augusti 1947 var den dag då Balochistan deklarerade sig självständig efter den brittiska imperiets fall i Indien och bildandet av Pakistan.  Den gemensamma attacken är ett tydligt svar samt bestraffning för att balocherna runt om Balochestan och även utomlands såsom London och Stockholm firade sin självständighetsdag.

Balochestan är delad mellan länderna Pakistan, Iran och Afghanistan. Iran ockuperade västra Balochestan 1921 genom att störta det lokala styret. Pakistan bildades 1947 och kort därefter annekterade de Balochestan med våld som då var en suverän stat med internationell erkända gränser. Den Pakistanska militären fängslade kungen av östra Balochestan och hans regering. De fängslades och avrättades senare.

Sedan ockupationen har Pakistan fört fem stora krig mot Balocherna. Det är inte första gången som Pakistan och Iran gemensamt attackerar Balochistan. Vid kriget i början av 70-talet kom shahen av Iran till undsättning av den Pakistanska militären som var underlägsen de balochiska styrkorna. Pakistan var då i krig mot Bangladesh (bangalernas befrielsekrig från Pakistan) och därför klarade de inte två samtidiga krig. Shahen av Iran var orolig att Balocherna av den av Iran ockuperade delen av Balochestan gör också anspråk på självständighet. Därför skickade han sin militär till Balochestan. Shahens arme var välrustad bl.a. med luftunderstöd av 20 tungbeväpnade Cobra helikoptrar. De sönderbombade 1000-tals byar och dödade 10.000-tals balocher. På så sätt besegrade den Pakistanska militären de balochiska styrkorna.

Vi vädjar till FN, EU, USA, Sverige och övriga internationella samfundet att:

-         fördöma denna operation som strider mot folkrätten och internationella konvenstioner,

-         Göra sitt yttersta genom sina påtryckningar och diplomatiska kanaler för att påtvinga ett omedelbar stop av operationen

-         Sända humanitär hjälp och bistånd till de drabbade och flyktingarna

Vi vädjar också till Internationella röda korset och läkare utan gränser att söka sig till området och hjälpa de sårade och hemlösa byborna.

M. Baloch

Baloch Community - Sweden

Göteborg 2009-08-21

نمیرانین مهرءِ یات

جی بلوچ قوم و هزارانی سلام پہ تئی پلین شهیدان! جی ھو دنیا. دنیا تئی دیما یک سالے پیسر بزان 4 اگست  2008ءَ بلوچ راجءِ بے مٹین ورنا واجه یعقوب مهرنهاد ماں بلوچستانءِ بنجاهی شهر زاهدانءَ پاهو دیگ بیت و بلوچ قوم په همیشه چہ مهرءَ زبهرکنگ بیت. ھنی ما نہ آئیا دیست کنیں و نہ آئیءِ نوکیں کاگدان وانین و نہ آئیءِ گپان دگہ اشکنین. بلے مهرءِ یات و آئی کرد و کتگین کار په همیشه بلوچانی دلا ماننت و مهر همیشه بلوچ راج دفترءَ چو تفتانءَ جلوہ ناکنت

ما استهکلمءِ بلوچان مهرءِ پرس گوستگین سالءَ داشتگ ات و اے بری آییء شھادتء  سالروچءِ یات ءَ ، دیوانے  همے زیتان برجاہ دارگ بیت انت و چہ درستان دست بندی انت کہ گون وتی بهر زیرگا، مهرءِ یاتا زندگ بدارنت تاکہ آئی عزیزان و کل قوم بلوچءَ تسلی بیت کہ آ شموشکار نہ انت و نه بیت.

یاتءِ برجاہ داروک   محمد زین الدینی

075307071

Vi högtydligar minnet av den balochiska journalisten Yaghub Mehrnehad

som avrättades av den islamiska regimen i Iran den 4:e augusti 2008.

Datum: Söndag den 23:E augusti

Tid: 15.00

Plats: Valkyriavägen 2, Rissne, Sundbyberg

Alla är hjärtligt välkomna.

Organisatör: Mohammad Z.

mohammadzainudini@gmail.com

              Interpellation TILL STATSRÅD

              2009-08-13

Som ingen kan undgå att lägga märke till händer det oerhört mycket i Iran just nu. Det är inte bara valresultatet som är oklart, även om president Ahmadinejad nu också formellt installerats på posten. Den stora mängden avrättningar som skett på sistone av fångar som inte alls haft med demonstrationerna att göra är ett frågetecken. I ljuset av utvecklingen är det svårt att förstå varför den svenska ambassadören var på plats vid själva installationen. Dessutom sker detta när Sverige är ordförandeland i EU och därmed representerar hela EU. Var det förankrat med övriga länder?

I direkt anslutning till installationen börjar sen rättegångarna mot demonstranterna och det visar sig att anställda på franska ambassaden ”tvingas” erkänna allehanda brott, som att förse sitt hemland med information om utvecklingen i landet under demonstrationerna etc, vilket torde vara ambassaders uppgift att göra. Utrikesministern har fördömt detta, flera andra EU-länder med Frankrike i spetsen har fördömt det. Att EU-länders ambassadpersonal var anklagade med anledning av demonstrationerna borde ha lett till en ännu större restriktivitet från EU:s sida och att man på sin höjd skickat en lägre tjänsteman till installationen.

Inte bara valet och händelserna efter det har varit i fokus under sommaren. Det har också händelseutvecklingen i grannlandet Irak efter USA:s tillbakadragande. Bl.a. har de iranska flyktingarna i Ashraf-lägret blivit attackerade av irakiska styrkor. Flera människor har dödats, många har sårats och 36 personer hålls fängslade. De boende i Ashraf fruktar återsändande till Iran där de med allra största sannolikhet kommer att fängslas och där de riskerar dödsstraff. Oavsett vad den iranska motståndsrörelsen tidigare ägnat sig åt är ett återsändande till en regim som inte kan garantera vare sig rättvisa rättegångar eller att inte tortyr och dödsstraff kommer att användas felaktig.

Det är dock inte bara invånarna i Ashraf-lägret som riskerar att sändas tillbaka till Iran. Det sker bl.a. också med balocher. Under det senaste året har 10 balochiska regimmotståndare överlämnats till Iran. 4 av dem hängdes nyligen i ett fängelse i Zahedan. För någon vecka sedan greps en norsk människo­rättsaktivist (norsk medborgare) vid ett besök hos släktingar i Pakistan. Pakistan och Iran har ett utlämningsavtal och familjen fruktar nu att han skall utlämnas.

Ett ytterligare exempel under sommaren är de ”turister” som ”råkat” ta sig in i Iran trots att de blivit varnade. Av vilken anledning de befann sig i landet har jag ingen information om. Däremot vet jag att de kan råka mycket illa ut precis som de två svenskar som tidigare ”råkade” befinna sig på iranskt territorium.

Jag har förståelse för att det är svårt att agera i vissa fall när det gäller Iran utan att det uppfattas som att vi lägger oss i interna angelägenheter eller som om vi kastar sten när vi sitter i glashus (Sverige utvisar också flyktingar till Iran trots att vi vet vad de kan råka ut för). Vi har dock möjlighet att markera mot regimen genom att t.ex. inte delta i ceremonier och via EU (skärpta sanktioner). Vi har också möjlighet att föra dialog med länderna runt omkring för att förmå dem att inte sända tillbaka flyktingar som riskerar fängelse, tortyr eller dödsstraff till Iran.

Jag vill därför fråga utrikesministern:

Avser ministern ta initiativ till att Sverige och EU skall göra tydligare politiska markeringar mot Iran framöver?

Hur avser ministern, i sin roll under ordförandeskapet, att prioritera Iran-frågan?

Hur avser ministern, i sin roll under ordförandeskapet, att agera för en frigivning av alla fängslade EU-medborgare och andra länders medborgare i Iran?

Hur avser ministern, i sin roll under ordförandeskapet, att föra en dialog med grannländerna och UNHCR om hanteringen av de människor som riskerar hemsändande från flyktingläger eller som genom utlämningsavtal riskerar detsamma?

Hur avser ministern, i sin roll under ordförandeskapet, att bistå det norska utrikesministeriet när det gäller den norska medborgaren?

………………………………………
Bodil Ceballos (mp)

ID: 455113              2 (2)

PM 
Interpellation TO MINISTER

               2009-08-13

As no one can fail to notice it happens very much in Iran right now. It is not only the election results is unclear, although President Ahmadinejad also now formally installed in office. The large amount of executions that have taken place in recent times of prisoners who do not have to do with the demonstrations is a question mark. In light of the development, it is difficult to understand why the Swedish ambassador was at the installation. Moreover, this is where Sweden is the country chairing the EU and thus representing the whole EU. Was it rooted in other countries?

Immediately following the installation starts then the trials of demonstrators and it is found that employees at the French Embassy "forced" to recognize all sorts of crimes, to provide their homeland with information on developments in the country during demonstrations etc, which would be embassies to do. The Foreign Minister has condemned this, several other EU countries with France in the lead has condemned it. The EU countries' embassy staff were accused because of the demonstrations should have led to an even greater restrictiveness of the EU and that, at most, sent a junior official to the installation.

Not only the elections and the events after it has been the focus during the summer. There have also been developments in neighboring Iraq after U.S. withdrawal. Eg the Iranian refugees in Ashraf camp been attacked by Iraqi forces. Several people have been killed, many wounded and 36 people detained. The residents of Ashraf fears returning to Iran where they with the greatest probability of detention and where they risk the death penalty. Whatever the Iranian resistance movement previously engaged is a return to a regime that can not guarantee whether a fair trial or not to torture and the death penalty will be used incorrectly.

However, it is not only the residents of Ashraf camp in danger of being sent back to Iran. It takes place also with balocher. Over the past year, 10 baloch European opponents of the regime handed over to Iran. 4 of them were hanged recently in a prison in Zahedan. For one week ago, was arrested a Norwegian human rights activist (Norwegian citizen) during a visit with relatives in Pakistan. Pakistan and Iran have an extradition agreement and the family now fears that he be extradited.

A further example in the summer are the "tourists" who "accidentally" get into Iran, although they have been warned. For what reason they were in the country, I have no information on. However, I know that they can get very bad, just as the two Swedes who previously "accidentally" find themselves on Iranian territory.

I understand that it is difficult to act in certain cases when it comes to Iran, but it is perceived to be that we were in the internal affairs or if we throw stones when we are sitting in glass houses (Sweden expel refugees to Iran despite the fact that we know what they can get). However, we have the opportunity to highlight the regime by, for example, not participate in ceremonies, and through the (stricter penalties). We also have the opportunity to dialogue with the countries around to persuade them not to send back refugees who risk imprisonment, torture or death to Iran.

I would therefore ask the Minister for Foreign Affairs:

Does the Minister take the initiative to Sweden and the EU should do more political markings on Iran to come?

How does the Minister, in his role during the presidency, to prioritize the Iran issue?

How does the Minister, in his role during the presidency, to act for the release of all detained EU citizens and third country nationals in Iran?

How does the Minister, in his role during the presidency, to hold dialogue with neighboring countries and the UNHCR on the management of people at risk of repatriation from refugee camps or through extradition agreements risk the same?

How does the Minister, in his role during the presidency, to assist the Norwegian Ministry of Foreign Affairs in the case of the Norwegian citizen?




... ... ... ... ... ... ... ... ... ... ... ... ... ... ...

Bodil Ceballos (mp)


ID: 455113 2 (2)

اعتراض به شرکت سفیر سوئد در مراسم تحلیف محمود احمدی نژاد

Till den svenska regeringen
Politiska partier och organisationer
Amnesty International
Röda Korset


Angående den Irakiska regimens attack mot flyktinglägret Ashraf utanför Baghdad

Baloch Community - Sweden fördömer starkt den irakiska regimens attack mot flykting lägret Ashraf utanför Baghdad.

Under attacken har 7 flyktingar mördats (1) 200 skadats och ett 50 tal arresterats (2). Attacken har skett på beställning av den iranska regimen och genomfördes på order av den irakiska premiärministern Nori Maleki.

Flyktingarna har vistats i förlängningen sedan Saddam tiden. Efter Saddams fall tog USA:s styrkor över ansvaret för flyktingarnas säkerhet. Detta har reglerats i avtal mellan Ashrafslägrets invånare och USA styrkorna. Trots avtalen och löften har USA lämnat över ansvaret för flyktingarnas säkerhet till den irakiska regimen. Den iranska regimen som har
goda relationer med den irakiska regimen har gång på gång krävt att flyktinglägret stängs och att invånarna lämnas över till Iran. Den irakiska regimen som är shia-dominerad har starka band med den iranska regimen och gör allt för att tillfredställa de iranska makthavarna!

Den irakiska regimens attack mot försvarslösa flyktingar strider mot Geneva konventionen om asylrätt. Det är flyktingarnas rätt enligt internationella konventioner att få skydd i Irak och att inte lämnas över till Iran. Om flyktingarna lämnas över till Iran kommer de att utsättas för tortyr, avrättning och i bästa fall döms till långa fängelsestraff.

Vi vädjar till den svenska regeringen, Amnesty international, Röda Korset, politiska organisationer samt till den internationella samfundet att agera för flyktingarnas rätt att stanna i Irak och att säkerheten av flyktingarna garanteras av USA och FN.


M. Baloch

Baloch Community - Sweden

Stockholm 2009-07-29

Contact:

Baloch.community.se@gmail.com
Baloch_community@yahoo.com
http://baloch-community-sweden.blogspot.com/

 

رییس پلیس منطقه «استکهلم» ـ پایتخت سوئد ـ در مصاحبه‌ای با خبرگزاری آسوشیتدپرس، گفت: بر اثر آتش‌سوزی در یک آپارتمان مسکونی پنج طبقه در حومه پایتخت یک زن 40 ساله به همراه پنج دخترش در آتش جان باختند و سه نفر دیگر نیز مجروح شدند که هم اکنون در بیمارستان بستری و تحت مراقبت‌های پزشکی هستند.

وی خاطر نشان کرد: هنوز مشخص نیست که علت وقوع این آتش‌سوزی در این آپارتمان مسکونی چه بوده است، به همین دلیل تحقیقات کارشناسان آتش‌نشانی و ماموران پلیس در این باره در دست بررسی است.

در گزارش رسانه‌های دولتی سوئد نیز آمده است: این زن همراه با پنج دخترش که در رده‌های سنی مختلف بودند، در پنجمین طبقه این آپارتمان ساکن بودند و هنگام وقوع آتش‌سوزی قصد فرار از محل را داشتند که در میان شعله‌های آتش محبوس شده و جان خود را از دست دادند.

ایسنا

عکس از داگنز نی هتر 

یک ایرانی در سوئد، خانواده‌ی خود را سال‌ها در خانه زندانی کرده بود

Iran hängde 13 sunniter 

Iran avrättade på tisdagen 13 män som var anklagade för att tillhöra den i landet terrorstämplade sunnitiska gruppen Jund Allah (Guds armé 

De 13 personerna hängdes i ett fängelse i den sydöstra gränsstaden Zahedan.

Jund Allah har tagit på sig ansvaret för flera terrordåd i provinsen Sistan-Baluchistan nära gränsen till Pakistan. Vid den senaste attacken i maj dog 25 personer när en självmordsbombare sprängde en shiitisk moské i provinshuvudstaden Zahedan.

Gruppen hävdade då att dådet var en hämnd sedan Iran avrättat flera personer som tillhörde den etniska minoriteten balucher — och som är sunnimuslimer.

Jund Allahs medlemmar anklagas av de iranska myndigheterna för att vara "Guds fiender" och för att "kidnappa utlänningar, döda oskyldiga och utföra terroristhandlingar", enligt uppgifter till nyhetsbyrån Irna.

Statliga medier har tidigare rapporterat att avrättningarna skulle ske på en offentlig plats i staden. Men enligt provinsens juridiska talesperson Ebrahim Hamidi ändrades planerna och avrättningarna utfördes i ett fängelse.

Medier har rapporterat att Abdolhamid Rigi, brodern till Jund Allahs ledare Abdolmalik Rigi, skulle vara bland dem som skulle hängas. Men talespersonen Hamidi sade att brodern inte var bland de som hängts, däremot att han skulle avrättas senare i veckan.

Människorättsorganisationen Amnesty uppmanade Iran att inte verkställa avrättningarna, då Amnesty ansåg att de dömda inte fått en rättvis rättegång.

Situationen i Iran kräver Europas inblandning

Svensk-iranierna i Stockholm och Göteborg demonstrerar dagligen. De fungerar som det förtryckta iranska folkets megafon och kräver att EU och Sverige som nyblivet ordförandeland ska agera och göra vad som är möjligt för att Irans regim skall sluta med sitt brutala våld mot
folket och frige alla de politiska fångarna, skriver Faramarz Pooya.

Nya oroligheter utbröt på Teherans gator på torsdagen när demonstranter tågade mot huvudstadens centrum på tioårsdagen av studentupproret i Iran. 

 Kravallpolis attackerade med tårgas och batonger

Nya protester i Iran

Nya våldsamheter har utbrutit i Iran.

Uppemot tusen demonstranter försökte ta sig in till Teherans centrum och skrek ”Död till diktatorn!”

Kravallpolis ska enligt uppgifter ha försökt slå ned protesterna med tårgas och att skjuta upp i luften.

Oroligheter har brutit ut igen på Teherans gator i Iran. Hundratals demonstranter har tagit till gatorna i huvudstaden och försöker ta sig in till centrum, till stadens universitet.

Män och kvinnor skrev ”Död till diktatorn!” och ”Gud är stor!” och satte eld på sopkärl och använde dem för att barrikadera gatorna.

Hotat med våld

Mängder av säkerhetsstyrkor ska vara utplacerade i staden.

Just i dag, torsdag, är en känslig dag för regimen i Iran. Det är tioårsdagen av studentupproret i Iran.

Regimen har hotat att slå ned alla former av protester och infört totalt demonstrationsförbud.

–Inga tillstånd för möten eller demonstrationer har efterfrågats eller beviljats, sade Morteza Tamadon,Teherans borgmästare till AP.

Uppmanat till nya protester

Och fortsätter:

–Men om några skulle få för sig att hitta på något under inflytande av anti-revolutionära nätverk så kommer detta att stampas ut under fötterna på vårt alerta folk.

Men runt 300 demonstranter ska ha trotsat förbjudet och samlats vid Teherans universitet.

Enligt AP ska polis beväpnade med batonger attackerat demonstranterna som flydde.

På flera ställen i staden ska även mindre grupper samlats och protesterat mot regimen.

Anhängare till oppositionsledaren Hossein Mousavi, har uppmanat till nya protester sedan de stora demonstrationerna som skakade landet efter presidentvalet där Mahmoud Ahmadinejad omvaldes.

Oppositionen anklagade Ahmadinejad för valfusk och kravaller utbröt.

Kejsarsnitt kan ändra barns DNA 

http://www.metro.se/ 

 Forskare hoppas att de funnit DNA-förändringar som kan förklara att barn förlösta med planerat kejsarsnitt har en höjd risk för immunologiska sjukdomar som astma, cancer och diabetes

De vita blodkropparnas arvsmassa ser inte likadan ut hos snittförlösta som hos vaginalt förlösta barn, skriver Svenska Dagbladet. En förklaring till olika programmering av DNA kan vara att de snittförlösta inte upplever samma successivt uppbyggda stress som barn vid vanlig förlossning. Denna stress öppnar barnets larmsystem för fullt under förlossningen. Samtidigt stängs vissa gener i DNA medan andra öppnas.
Forskare vid Karolinska Institutet i Solna (KI) har studerat de vita blodkropparna i de snittförlöstas navelsträng och funnit förändringar i deras arvsmassa. De första två dagarna såg forskarna skillnader mellan kejsarsnittbarnen och de vanligt födda barnen i programmeringen av DNA.
- Vi tycker det är en banbrytande upptäckt att kejsarsnitt kan påverka arvsmassan. Innan har man pratat om korttidsrisker för mamman och barnet, säger professorn och barnläkaren Mikael Norman till SvD. Han är en av forskarna bakom KI-studien.
- Det här har en helt annan dignitet och tillför ett nytt sätt att se på effekter av kejsarsnitt.
I bakgrunden till KI:s forskning är dels en debatt om kejsarsnittets påverkan på hälsan och dels det faktum att snitten ökat som förlossningsmetod sedan 1970-talet, från omkring fem procent år 1973 till 17,5 år 2007. Stressen under den vaginala förlossningen är bra och ändamålsenlig stress, förklarar Mikael Norman.
- Vid ett kejsarsnitt är barnet helt oförberett, stressen kommer väldigt hastigt. Det finns djurexperiment som visar att negativ stress kan programmera avkomman, något som senare kan spela en roll för risken att drabbas av  

  sjukdomar

Lever gömd Socialtjänsten erbjöd Leila en biljett hem. Då vände hon sig till polisen – som gav henne en hemlig bostad och skydd 

”Jag har sökt hjälp flera gånger – men de tog mig inte på allvar”

När Leila vägrade förlova sig blev hon våldtagen som straff.

Några månader senare sattes hon i bilen – hon skulle föras utomlands för att giftas bort, enligt polisens misstankar.

Men hon lyckades slå larm.

– Jag skickade sms och beskrev vägskyltarna. Jag var så rädd, säger hon.

Vi träffar Leila på en hemlig adress, hon hålls gömd och skyddad av polisen.

Leila, som är i 20-årsåldern, är liten. Eftertänksam. Hon talar med låg röst, väger varje ord. Blicken är stadig när hon berättar om år av misshandel och tvång.

– Jag har sökt hjälp flera gånger. Men myndigheterna, socialtjänsten, har aldrig tagit mig på allvar. Om de bara hade lyssnat hade det kanske inte behövt gå så här långt, säger hon.

Fick inte träffa vänner

Leilas familj flyttade till Sverige när hon var en liten flicka.

I tonåren började problemen.

– Pappa slog mig. Jag fick inte umgås med vänner, inte ens gå till affären ensam. En gång blev jag så illa misshandlad att jag inte kunde gå till skolan på en månad, bara för att jag hade pratat med en pojke. Då gjorde jag till slut en anmälan, säger hon.

Men när pappan anhölls tyckte socialen att Leila kunde återvända hem, berättar hon. Snart hade släkten fått flickan att dra tillbaka anmälan. Misshandeln fortsatte.

Efter 18-årsdagen rymde Leila. Hon bodde på kvinnojourer och skyddade boenden. Kände sig ensam och rädd. Så småningom återupptog hon kontakten med mamman och syskonen.

– De sa att pappa hade ändrats och att de skulle glömma allt som hade hänt om jag kom hem och gifte mig med en man de valt. Det är jobbigt att leva gömd. Jag ville ha min familj tillbaka och ett normalt liv. Så jag sa ja, säger Leila.

– Men efter bara en månad hamnade jag på sjukhus sedan mannen de valt hade misshandlat mig.

Leila lämnade fästmannen.

För några månader sedan fick hon en flygbiljett till hemlandet för att hälsa på släkten.

– Det kändes som att allt var på topp. Pappa var inte alls som förut, jag tyckte att det var jättesnällt av honom att ge mig biljetten.

Våldtogs som straff

Men på plats i hemlandet förändrades allt. Släkten hade valt en ny man åt henne och krävde att de två skulle förlova sig. De sa att hon måste tänka på deras rykte. Men Leila vägrade, rädd att det skulle bli som förra gången.

– Då blev jag våldtagen av en släkting som straff. Efter det vågade jag inte säga nej längre, säger hon.

Leila kom hem till Sverige med en ring på fingret. Bröllopet skulle stå i juli.

– Men jag hade ordnat ett sommarjobb, så jag skulle få åka en vecka efter mina föräldrar. Jag tänkte att jag kunde skaffa hjälp när de åkt.

I fredags ändrades plötsligt planerna. Föräldrarna satte sig i bilen – och sa åt Leila att hon skulle med.

– Jag kunde inte säga nej. Jag vågade inte. Inte efter allt som hänt tidigare.

Via mobilen messade Leila en kvinna på en organisation mot hedersvåld som hon tidigare hade haft kontakt med.

Kvinnan kontaktade i sin tur polisen som inledde ett samarbete med den danska polisen eftersom familjen reste genom Danmark.

– Jag skickade sms och beskrev vägskyltarna vi passerade. Jag var så rädd. När vi var på väg ombord på båten i Rødby fick jag panik.

Då plötsligt stoppades bilen. Leila sattes i en polisbil, pappan greps och häktades senare misstänkt för människorov, alternativt olaga frihetsberövande.

– Jag kände en sån lättnad. Jag kunde andas ut.

Mamman fick vända om med syskonen. Hemma i Sverige greps även hon, misstänkt för samma brott.

– Det här är ett högprioriterat fall, både på grund av brottets natur och omständigheterna runt omkring. Vi tittar bland annat på om det finns tidigare anmälningar mot pappan och i så fall tar vi med det i utredningen, säger Kenneth Persson vid polisen.

”Återvänd hem”

Sedan Leilas föräldrar gripits kom nästa chock.

– En kvinna från socialen ringde. Hon tyckte att det inte borde vara något problem för mig att återvända hem och erbjöd mig en biljett hem. Någon annan hjälp ville hon inte ge mig. Jag blev förtvivlad och la på luren, säger hon.

I stället ringde Leila polisen. De gav henne en hemlig adress att bo på och skydd.

– Det stämmer att det var vi som hjälpte flickan och satte henne i säkerhet. Men jag vill inte gå in närmre på det, jag vill inte kritisera andra myndigheter, säger Kenneth Persson.

Socialnämndens ordförande i Leilas hemkommun har en annan bild av vad som hänt.

– Vi hade en diskussion. När vi la på luren var vi överens. Men jag vill inte diskutera med dig vad vi har gett henne för hjälp, säger hon.

Socialchefen anser att de även tidigare gett Leila tillräckligt med stöd.

– Men jag kan inte kommentera enskilda ärenden, säger han.

Är hoppfull men rädd

När vi träffar Leila ett dygn senare är hon trött men lättad. För första gången på åratal ser hon ett ljus.

– Det känns hoppfullt. Polisen tar mig på allvar, det är skönt. Men jag är rädd att pappa ska släppas igen. Jag har ingen aning om vad som händer mig då, säger hon.

Leilas mamma har släppts, misstankarna mot henne fanns i går kvar men var försvagade. Pappan sitter fortfarande häktad i Danmark.

– Han är misstänkt för att ha kidnappat sin dotter. Jag kan inte gå in på hur han ställer sig till misstankarna. Vi hoppas kunna lämna över honom till Sverige senare i veckan, säger Sören Ravn vid polisen i Sydsjälland och Lolland-Falster.

Enligt Sara Mohammad, ordförande i föreningen ”Glöm aldrig Pela och Fadime”, är Leilas situation långt ifrån unik.

– 70 000 ungdomar med invandrarbakgrund i Sverige riskerar att bli bortgifta mot sin vilja, enligt en ny rapport från Ungdomsstyrelsen. Men ofta tar myndigheterna inte flickornas problem på allvar.

– Om flickan är minderårig försöker man ofta bara återförena henne med familjen. Och om hon är myndig så tycker man att hon bör klara sig på egen hand. Men de här flickorna behöver hjälp, säger hon.

Framtiden kan bjuda på allt – eller inget 

TEHERAN.Massprotesterna mot valfusket i Iran ser ut att har krossats av prästregimen, i varje fall för denna gång. Men iranierna slutar inte att fundera på sin framtid. Insidan har träffat två ungdomar i Teheran med olika livschanser 

20-åriga Erfaneh och 19-årige Wahid lever i samma stad, de tycker båda om att umgås med vänner i Teherans parker och att åka till Kaspiska havet för att simma. De lever i världens kanske yngsta land med två tredjedelar av befolkningen under 30 år. Men deras liv i övrigt, och tankar om framtiden, kunde inte vara mer olika.

Det är inget som omedelbart påverkas av de senaste veckornas politiska kris, som följde på det omstridda presidentvalet. Regimen slog ner protesterna mot det förmodade valfusket med brutalt våld. Status quo är återställt; prästernas herravälde är för ögonblicket säkrat. Livet får gå vidare.

Erfaneh Kargar, en gladlynt iranska, studerar företagsledning på Allamehuniversitetet i Teheran. När hon säger ”Jag älskar mitt liv!” finns inget skäl att inte tro henne. Detsamma när hon säger ”Jag älskar Teheran!”. Men ändå är det inte i Teheran, eller ens i sitt hemland Iran hon ser sin framtid.

Wahid Muzaffarian är också han på gott humör, trots sitt hårda slit i en leksaks- och cykelaffär tolv timmar per dag, sex dagar i veckan. Det här är ändå bättre än hans förra jobb, där han under två år arbetade med återvinning av metallskrot. Han kallar sig för ”en enkel arbetare”. Framtidsprojektet är att spara ihop pengar för att få råd med ett eget hem och att gifta sig.

Medan Wahid Muzaffarians planer är ganska anspråkslösa tycks studentskan Erfaneh Kargars självförtroende vara gränslöst.

– Om 15 år lever jag i Australien, och har ett eget företag. Och jag är kanske gift, men kanske inte. Barn? Det är inte alls säkert, säger Erfaneh Kargar med stadig och inte alls drömmande blick.

Jag möter Erfaneh Kargar inne på universitetscampus mitt i den omfångsrika iranska huvudstaden. Flickor i svart, många med schalen långt tillbakadragen på hjässan, dominerar platsen. Det stämmer väl med det statistiska faktum att majoriteten av Irans universitetsstudenter är kvinnliga: mer än 65 procent. Iranska kvinnor är inte osynliga, till skillnad från sina medsystrar i till exempel Saudiarabien och många andra muslimska länder.

Sedan är det en annan sak att det traditionstyngda iranska samhällets krav på kvinnorna – äktenskap, hushållsarbete och barnalstring – gör att de inte sedan spelar tillnärmelsevis en motsvarande roll i näringslivet och staten. Antalet kvinnliga företagsledare är lätt räknade, för att inte tala om ministrar och ledamöter i majlis, parlamentet. Enligt den iranska författning som antogs 1979 efter att schah Muhammad Reza Pahlavi störtades och ayatolla Khomeini grep makten gäller sharia, den islamiska lagen: kvinnan är underordnad mannen och en kvinna tillmäts hälften av en mans värde när det gäller saker som arvsrätt och vittnesmål i domstol. Offentliga spöstraff och stening för utomäktenskapliga förbindelser hör till de gammaltestamentliga straffen i Irans lagstiftning som är riktade mot just kvinnor. 

Erfaneh Kargar är till skillnad från många av de andra unga kvinnorna i myllret orädd och pratvillig, och har en genomtänkt och tydlig vision om sitt framtida liv. Just nu är livet ”bra, om än inte ypperligt”, säger hon, och Teheran är värt att älska. Hemma i den lilla staden Jahrom utanför Shiraz i södra Iran, som hon kom ifrån för tre år sedan, fanns inte de stora fina bibliotek som finns i Teheran.

– Bäst tycker jag om att det finns så mycket människor att samarbeta med i studierna här. 

I Jahrom växte Erfaneh upp i ett medelklasshem. Hennes mamma, hemmafru, och den nu pensionerade pappan, som arbetade på det lokala medicinska universitetets kansli, uppmuntrade henne att satsa på högre studier. De har också stöttat henne ekonomiskt.

– Jag tänker fortsätta med studierna tills jag tar min slutexamen, och sedan vill jag arbeta. Mitt mål är att arbeta mig upp till en sådan nivå i ett större företag att jag sedan kan starta ett eget företag.

På frågan om hon har några förebilder nämner hon två – manliga – professorer. En i engelska och en i ekonomi. Men det är inte lärare hon vill bli, det tycker hon bara verkar halvkul.

Men kvinnliga förebilder, undrar jag, känner du till några kvinnliga företagsledare, finns det sådana i Iran?

– Jag vet inte, jag har inte träffat någon, kanske det finns, säger Erfaneh, och tillägger snabbt:

– Men jag reser nog ändå utomlands, det skulle jag verkligen vilja. Jag har hört så mycket om livet i andra länder, särskilt om Kanada och Australien, där livsvillkoren är så mycket bättre. Vänner som har flyttat dit berättar på e-post, och jag har sett på nätet också.
Så att ge dig i väg till ett annat land är din dröm?

– Ja! Nej, förresten, det är ingen dröm, det är verklighet. För tre år sedan lämnade jag Jahrom och hamnade i Teheran, och om några år har jag säkert tagit mig vidare till Australien.

Hennes avsikter i privatlivet inkluderar inte traditionellt giftermål. Det skulle innebära att ge upp den egna karriären för att sköta hem och en stor barnaskara. Traditionen bjuder också att pojken och flickan inte känner varandra före bröllopet, inte mer än att de har fått se varandra – under kontrollerade former.

– Men visst har det förändrats, förr var det pojkens mamma som valde brud, nuförtiden bestämmer de unga allt oftare själva vem de vill gifta sig med. De får till och med gå ut på egen hand, men de kan inte bo tillsammans. Då får man ingen möjlighet att lära känna sin blivande make så bra, säger Erfaneh.

Ändå kan det hända att hon gifter sig i Iran, för att därefter åka utomlands. Ett barn är alldeles tillräckligt. Men någon pojkvän har hon inte spanat in ännu.

– Nej, jag har inte hittat någon som jag tycker passar.

Om Erfaneh är ekonomiskt stöttad av sina föräldrar gäller motsatsen för Wahid. Han bor hemma, med mamma, pappa, en bror och två systrar i den fattigare södra delen av Teheran. Av sin månadslön i cykel­affären, på motsvarande 2 000 kronor, betalar han 1 600 till sin far. Det blir inte mycket över för att spara till den egna framtiden.

– Vi hyr en lägenhet, och pappa måste också betala hyra för sin mataffär. Jag måste hjälpa honom med hans skulder. Dessutom ska en av mina äldre systrar gifta sig, och då måste han få ihop till hennes hemgift.

Hur är det att vara ung i Iran i dag?

– Det beror på om man är fattig eller rik. För mig är det ganska svårt, även om jag har turen att ha ett jobb. Det har långt ifrån alla, och det är därför vi har så stora problem med knark och brottslighet. Men jag är inte så insatt, jag arbetar mest hela tiden, säger Wahid.

Runt omkring oss pågår en febril kommers med leksaker och barncyklar, det mesta importerat från Kina. Här märks inte att vi befinner oss i en underprivilegierad del av Teheran. Kunderna med sina småbarn i släptåg är klart köpsugna. Av den i verkligheten höga arbetslösheten syns inte mycket. Officiellt är den totalt på 13 procent, men sanningen anses ligga på minst 20 procent. Bland ungdomar uppemot 30 procent.

Varför det har blivit så har flera förklaringar, men den främsta är den befolkningsexplosion som på 25 år har fördubblat Irans invånarantal. Folkökningen var ett politiskt styrt projekt. Khomeini-regimen ville driva upp födelsetalen under 1980-talets blodiga krig mot Irak för att stampa fram fler soldater, och uppmuntrade till barnafödande.

 Enligt iranska ekonomer var detta en folkökning som näringslivet och ekonomin inte kunde absorbera. Resultat: arbetslöshet, och som en följd av det flykt till utlandet, särskilt bland högutbildade som Erfaneh. För folk utan akademisk examen, som Wahid, är emigration inte en lika realistisk möjlighet.

Hur ser det ut i landet om 15 år? Är du rädd för sådant som krig och klimatförändring?
– Jag tror inte att det blir bättre, kanske det till och med blir sämre. Allt blir bara dyrare, särskilt boendet, och det blir allt färre jobb. Unga har inte råd att gifta sig, för de måste ju ha bostad, bil och pengar till det. Men krig och politik är inget jag brukar tänka på, säger Wahid.

Och ditt liv om 15 år?

– Ingen vet något om framtiden. När som helst kan man ju bli påkörd av en bil. Jag var en enkel arbetare för ett år sedan och är det säkert om 15 år också.

Wahids föräldrar brukar inte prata så mycket med sin son om hur livet var förr, han har förstått att de tycker att det materiellt sett var bättre på schahens tid, alltså före den islamska revolutionen. Så han tror inte att han kommer att få det bättre än vad de hade det. Föräldrarna har aldrig försökt få honom att studera vidare efter grundskolan.

– Mamma och pappa har inte haft några synpunkter på mitt liv. De har bara önskat att Gud ska vara god mot mig. Men vem vet, kanske allting plötsligt blir bättre?

Eftersom han ber regelbundet, så kanske Allah en dag hör hans bön. 

Ny manifestation 9/7 - kl. 17.30

Saddams knep: Så gömde han sig

FBI har släppt det 100-sidiga förhöret med Iraks ex-diktator

Två telefonsamtal på 13 år, ny sovplats varje natt och ansvarig bara inför Gud.

Så levde Saddam Hussein innan han tillfångatogs 2003.

”Hade jag inte varit president så hade jag nog varit bonde”, sa diktatorn i förhör.

FBI, USA:s federala polis, har nu släppt det över 100 sidor långa förhöret med Saddam Hussein som gjordes månaderna efter hans gripande.

För förhörsledaren George Piro avslöjar han detaljer om sitt liv vid makten – ett stillsamt liv, enligt Saddam själv.

Inte alls som de åtta extravaganta palatsen han lät bygga i Irak. Anläggningar med allt från slott och överdådiga gästhus till konstgjorda sjöar och vattenfall.

Där bodde aldrig Saddam. ”Husen tillhörde inte en person, de tillhörde folket”, sa han i förhören. 

Slotten i öknen var en hägring av lyxliv som han ville att amerikanerna skulle se och tro på. Det räddade honom från att bli tillfångatagen, enligt Saddam själv.

Lyxanläggningarna skulle gömma Saddam från vakande ögon.

För få palats och han hade varit ett lätt mål att slå ut när regeringstopparna samlades för möten, resonerade han.

Själv levde han ett enkelt liv.

Om han inte blivit president, säger han själv, att han skulle ha varit som vem som helst – möjligen hade han blivit bonde.

Skrämd av USA:s resurser

Från mars 1990 undvek Saddam Hussein telefoner. Han minns bara två samtal. Anledningen var att han var rädd att röja sin position för amerikanerna.

Saddam var orolig att de skulle kunna spåra honom. Deras välutvecklade teknik och stora resurser skrämde honom.

I stället kommunicerade diktatorn med meddelanden via kurirer eller genom personliga möten.

Rädslan för att bli tillfångatagen eller mördad påverkade också Saddam om natten. Han sov aldrig mer än en natt på samma plats.

Däremot nekar han till ryktena om att han skulle ha dubbelgångare för att undvika attentat. Det avfärdade Saddam Hussein med ett skratt: ”Det är filmmagi, inte verklighet”. 

Kallade sig folkets man

Saddam Hussein framhäver under de nästan fem månader långa förhören bilden av sig själv som en folkets man.

I förhören säger han att han blev vald av folket och därför måste följa folkets vilja.

Han säger att de flesta dagar bestod hans jobb av att träffa vanliga irakier.

Han föredrog att möta dem på deras jobb eller i deras hem. Därför ville han köra sin bil själv – så han kunde stanna när som helst.

Saddam säger själv i förhöret att han uppskattade utbytet av idéer men att han höll sig tyst om det uppstod diskussion. Trots att han såg sig som en överlägsen debattör.

”Hade jag velat vara en politiker hade jag kunnat det. Men jag gillar inte politik eller politiker”, sa Saddam.

Han såg folket som den bästa källan till sann information. Att de av rädsla för diktatorn skulle ljuga kunde han se som en möjlighet men knappast troligt.

Han förklarade att han hade en extremt långvarig relation med det irakiska folket – de visste att han sökte sanningen.

Början på slutet

Men i december 2004 tog det slut. Saddam säger att det bara finns en förklaring att amerikanska soldater drog upp honom ur jordhålan – han blev förrådd.

Dagarna efter kablades tv-bilderna på firande irakier ut över världen, statyer föreställande den leende diktatorn revs till marken.

I sin cell blev Saddam tillfrågad om vad han tyckte som före detta president . Då svarade han: ”Jag är fortfarande Iraks president”.

I fångenskapen skrev Saddam Hussein dagligen små dikter – bedrövliga, säger FBI-agent Piro till CNN. Det visade sig också att diktatorn uppskattade litteratur och han säger att han försökte läsa några timmar om dagen.

Förhören vittnar också om Saddams försök att förstå amerikansk kultur via Hollywood. Genom att titta på amerikanska filmer byggde han sina åsikter om USA.

Men så hade han inte heller en särskilt rättvisande bild av väst, säger Piro till CNN. 

Kallade Usama fanatiker

Under tiden amerikanerna hade Saddam i förvar förnekade han ihärdigt till att han haft kontakt med al-Qaida. Saddam kallar Usama Bin Ladin för en fanatiker.

Ryktena om massförstörelsevapen avfärdar han också. Konfronterad med ett tal han själv skrivit som antyder att Irak faktiskt har tillgång till den typen av vapen avskriver han som krigslist.

De fick inte visa sig svaga inför hotet från Iran.

Samtidigt diskuterar han sina söner med FBI-agent Piro. ”Jag tänker fortfarande på dem och det faktum att de blev martyrer. De kommer bli föredömen för alla över hela världen”, säger Saddam.

Vid samma tillfälle sa han att Gud skapar oss och bara han kan bestämma när han ska ta oss.

”Om du bestämmer dig för att ge ut en bok, se till att du skriver det både på engelska och arabiska”, sa han till agent Piro.

”Rättegång och avrättning”

Som amerikansk fånge förlikade han sig med tanken på döden, enligt förhörsledaren. ”Rättegång och avrättning”, svarade Saddam på frågan om vad som väntade honom.

”Nu när de har fångat mig, låt dem ställa mig inför rätta”.

Enligt Piro ska Saddam ha sagt att han är en 67-årig man som levt ett gott liv.

”Jag är inte rädd för någon. Jag är bara rädd för Gud”, sa Saddam Hussein.

I december 2006 hängdes Saddam Hussein.

 "Irankrisen Bildts första prövning"

 EU-länderna samlar sig för att trappa upp protester mot att brittiska ambassadanställda    

häktats i Iran. I London talar man redan om ett nytt iranskt gisslandrama. Krisen anses vara Carl Bildts första stora test som utrikesminister i EU:s ordförandeland

Ett nytt iranskt gisslandrama. Så kommenterar medier i Storbritannien det faktum att nio lokalanställda på brittiska ambassaden i Teheran greps för en vecka sedan. Två av dem sitter nu häktade och ska åtalas för uppvigling under de stora demonstrationerna mot det officiella resultatet i presidentvalet den 12 juni.

De 27 EU-medlemmarna har redan kollektivt protesterat mot Irans förfarande genom att på fredagen besluta att kalla upp Irans ambassadörer till respektive utrikesdepartement för att läxa upp dem.

- Storbritannien har EU:s stöd i den uppkomna situationen. Vi kräver att Iran omedelbart släpper de frihetsberövade lokalanställda. Om så inte sker kommer EU att vidta ytterligare åtgärder, sade UD:s kabinettssekreterare Frank Belfrage efter mötet med Irans ambassadör i Stockholm.

Även utrikesminister Carl Bildt kommenterade dramat om än i mer allmänna ordalag:

- Europeiska unionen planerar att utvärdera situationen nästa vecka och avser att gradvis öka trycket på den iranska regimen.

Det var vid fredagsbönen i Teheran som det mäktiga Väktarrådets ledare ayatolla Ahmad Jannati anklagade Storbritannien för att planera en "sammetsrevolution" genom att anstifta kravaller i samband med valet.

- Vid dessa incidenter var Storbritanniens och andra ambassader närvarande och några personer greps. Det är oundvikligt att de nu ställs inför rätta sedan de erkänt, sade Jannati, ofta kallad "Krokodilen" för sin bistra uppsyn.

Nu vädjar Storbritannien till övriga EU-länder att man ska gå vidare i protesterna och exempelvis kalla hem alla EU-ambassadörer från Teheran och införa visatvång för iranska myndighetsrepresentanter.

Dock finns delade meningar inom EU om hur man ska hantera Iran. Exempelvis Tyskland och Italien har omfattande handel med och investeringar i Iran och vill för den skull inte göra sig ovänner med ayatollaregimen. Frankrikes president Nicolas Sarkozy, däremot, reagerade genast på ayatolla Jannatis yttrande med att hävda att "Frankrike har alltid velat skärpa sanktionerna mot Iran".

Här kan Sverige som ordförandeland i EU sedan den 1 juni tvingas bli pådrivande kraft. Brittiska tidningen The Times skriver att ordförandelandets ledande politiska personligheter, främst Fredrik Reinfeldt och Carl Bildt, kan spela en avgörande roll för att få de 27 att dra i samma riktning.

Iran väntar på regimens nästa drag 

 Varför protesterar iranierna? Strax efter valet färdas DN:s rapportör norrut från Teheran och tillbaka. Han möter ett land där missnöjet är kompakt, men åsikterna nästan lika många som människorna

Det är tidigt på fredag morgon och jag kör mot norra Iran. Åker tidigt för att undvika den värsta morgonrusningen, men misstar mig grundligt. Chalousvägen mot norra delen av landet är igenproppad med semesterfirande Teheranbor. Tar i stället en längre omväg via Qazvin, där flyter trafiken normalt.

Jag är på väg till mina släktingar och sommarlovens barndomsvänner. Här är befolkningen blandad som i storstaden Teheran. Många är högutbildade, en stor grupp arbetar som tjänstemän, men här finns också många bönder och egen­företagare. Traktens ungdomar konkurrerar hårt för att komma in på de attraktiva utbildningarna på universitetet.

Vart jag än kommer är det hetaste samtalsämnet presidentvalet och valresultatet. De flesta jag träffar har en bestämd uppfattning om hur och varför valresultatet manipulerats. De flesta säger att de har röstat på Mousavi. Flera uppger att det var första gången de gick och röstade sedan revolutionen 1979. Men det finns också de som röstade på Ahmadinejad.

En barndomsvän säger att man ska inte bortse från det röstfiske som Ahmadinejad jobbade med in i det sista. Dit hörde höjda pensioner för dem som hade låga pensioner, utbetalning av aktieutdelningen, de så kallade rättvise­aktierna, kontantutbetalningar till folk som täcks av statliga och halvstatliga välgörenhetsorganisationers skyddsnät samt kontant­utbetalningar och utdelning av matvaror till fattiga och nomader kort före valet. Detta kan ha påverkat en del människor att rösta på Ahmadinejad. Sagesmannen tillägger att till dem som röstade på Ahmadinejad ska man lägga människor med starka moralkonservativa föreställningar.

Här träffar jag också lärare som är rätt des­illusionerade över allt som har med politik att göra. En av lärarna säger att han fokuserar på plånboksfrågor och av den anledningen röstat på Ahmadinejad. Han har inte så mycket till övers för hans inrikes- eller utrikespolitik och i praktiken struntar han i dessa frågor.

En släkting som är ris- och te­odlare är arg på den sittande regeringen. Han visar mig flera brev som han har skickat för att klaga på dess jordbrukspolitik och importen av billiga utländska jordbruksprodukter, vilket gjort att det sedan två år tillbaka inte har varit lönsamt för honom att sälja sin risskörd. Han har inte fått något svar på sina brev och av den anledningen har han röstat på Mousavi.

En barndomsvän frågar varför europeiska länder och USA lägger sig i händelserna. Han har röstat på Ahmadinejad och säger att Iran minsann inte lade sig i upploppen i Frankrike när Paris förorter brann under hösten 2005. Han studerade i Sverige under 1980-talet, men återvände efter avslutade studier och följer utvecklingen i Sverige och säger att Iran inte lade sig i Sveriges angelägenheter i samband med oroligheterna i Rosengård.

I trakten jag besöker märks ingen­ting av protesterna. Inte ens de symboliska protesterna med Allahu akbar-ropen (Gud är större) på kvällarna. En och annan bil har tända lyktor, vilket jag tolkar som en protest­aktion. När jag frågar om de uteblivna protesterna får jag förklarat för mig att samhällena är mycket små och kontrollen genom polis och Basijmilisen mycket effektiv.

Till vilket hem jag än kommer står teven på, oavsett om det är i Teheran eller andra delar av landet. Utan undantag tittar man på satellittevekanaler från utlandet. De som är politiskt intresserade litar inte på statsteven och tittar på BBC:s persiska sändningar eller Voice of Americas dito. Andra tycker att statsteven är alltför tråkig och de har ett stort utbud av underhållningskanaler med sång och musik att välja emellan. I varje hem skyndar mamman eller pappan i familjen att klargöra att de har tagit bort alla porr- och sexkanaler!

En nära släkting i sextioårs­åldern gör en intressant jämförelse med hänvisning till protesterna efter presidentvalet. Han säger ”I faste­månaden ramadan försöker man från regeringshåll locka människor till demonstrationer mot Israel. På den statliga teven visas bilder på israeliska soldater som brutalt misshandlar palestinska demonstranter. Och nu sker detsamma i Teheran. Fredliga demonstranter har blivit nedslagna och beskjutna på Teherans gator. Vad är skillnaden? Varför ska vi protestera mot den israeliska polisen men inte mot vår egen?” frågar han mig med sarkastisk underton.

En 22-årig kvinnlig student, dotter till en av mina kusiner, berättar engagerat att hon och hennes studiekamrater gick och röstade i presidentvalet. Hon karaktäriserar sina studiekamrater enligt följande kategorier: De som skyr allt som har med religionen/­islam och religiösa auktoriteter att göra som pesten (själv tillhör hon den här gruppen, säger hon). Den and­ra kategorin utgörs av dem som ber sina dagliga böner, fastar under ramadan, men också har pojk- och flickvänner, dricker och dansar på fester. Den sista och minsta gruppen är de som har en konservativ religiös framtoning. Gemensamt för alla är att de gick och röstade i valet.

Hennes entusiasm går över till någonting som jag skulle beskriva som förebråelse. I en anklagande ton frågar hon mig varför jag och mina jämnåriga deltog i revolutionen för 30 år sedan. ”Vad var det ni ville med er revolution egentligen? Ni protesterade mot schahens förtryck, mot godtyckliga arresteringar, riggade val, polisbrutalitet, men allt det där finns ju kvar.”

Hon tillägger: ”Många politiker, journalister som har arresterats de senaste veckorna var med och revolterade mot schahens diktatur, bar fram revolutionen, försvarade landet när det angreps av Saddam Hussein. Visste ni verkligen vad ni gjorde eller var det det här ni ville ha?”

Hon känner sig än mer förvirrad när hon ser på amatörfilmer som visar att demonstranter som tar hand om sårade, blodiga och döda meddemonstranter på Teherans gator ropar ”Allahu akbar” eller ”Ya Hussein” (namnet Hussein anspelar på den tredje shiitiske imamen Hussein som dog martyrdöden på 680-talet).

På vägen tillbaka till Teheran tar jag den gamla Chalousvägen och ångrar mig halvvägs att jag inte tog samma väg som jag åkte härom­dagen. Den slingriga Chalousvägen är jämntjock med semesterfirande familjer. De som inte har råd med dyra villor och hotell har tagit med sig sitt pick och pack och slår sig ner där de hittar en grön fläck eller någonstans där det finns rinnande vatten. De grillar, sparkar boll och roar sig som alla andra semester­firare världen över.

Jag tänker mycket på de samlade intrycken på vägen tillbaka, men blir illa till mods när jag väl framme i Teheran hör nyheterna om den nya vändning som saker och ting har tagit. Efter att ordningsmakten slagit ner folk på massmötena på ett brutalt sätt har informationskanalerna begränsats och mass­arresteringen av politiskt aktiva reformister tagit fart.

Politiker, universitetslärare, journalister och studenter arresteras, och parallellt med detta återvänder det gamla scenariet med att tvinga de internerade att bekänna under hot. De tvingas till offentlig avbön och bekännelser om sina ”kontakter med utländska underrättelsetjänster” eller ”planering av uppvigling”. Ett bra exempel är en ung journalist som ansvarade för presskontakter på Mousavis valkampanj. Efter interneringen har han i en presskonferens kommit med allvarliga anklagelser mot Mousavi och pekar ut honom som ansvarig för skadegörelse, uppvigling och dödande av demonstranter.

Spelet bakom kulisserna går trögt, Väktarrådet har föga förvånande godkänt valresultatet, men allt talar för att schackspelet bara börjat. Det handlar om att vänta och se vilka motdrag vartdera läger gör härnäst.

Författaren är iransksvensk intellektuell och önskar vara anonym

Jundullah i farten igen - sponsras från Sverige?

Komikern om succésketchen: Zlatan är tung 

Ehsan Dadiar gör karriär – som Zlatan-look a like

Ordkriget mellan Zlatan Ibrahimovic och Kim Källström var det stora samtalsämnet efter VM-kvalsegern mot Malta.

Nu trappas det upp...

– Jag skulle absolut inte spela vänsterback, säger Zlatan...eller...ja, Zlatan-kopian Ehsan Dadiar, 25.

Klippet har legat på youtube i nästan ett år, men efter en länkning via Patrick Ekwalls TV 4-blogg i veckan har sketchen nått en betydligt större publik.

Över 45 000 människor har sett komikern Ehsan Dadiars Zlatan-imitation.

– Vi gjorde det här i september ifjol och snacket handlar alltså mer om den gamla straffstölden från Ullevi, när Zlatan tog straffen istället för Kim. Nu har det ju plötsligt blivit mycket mer aktuellt med tanke på det som hände i Malta-matchen för ett par veckor sedan, säger Dadiar till Sportbladet.

Fått mycket positiv uppmärksamhet

De heta känslorna på planen och ordväxlingen i den mixade zonen efter 4–0-segern mellan Källström och Ibrahimovic ledde till stora rubriker.

– Det hör till att vi diskuterar på planen. Det är mycket känslor. Han tyckte att jag skulle slå passningen till honom på ett sätt och jag tyckte något annat, sa Källström.

Zlatan reagerade starkt.

– Sa han det i media? Okej. Han ska spela enkelt, det är vad han ska göra, sa Ibra – med en sista syrlig passning till Lyon-proffset som under säsongen använts på en ovan position i sitt klubblag.

– Han har spelat för mycket vänsterback, det är vad han har gjort.

Ehsan Dadiar har fått mycket positiv uppmärksamhet för sin imitation av Zlatan.

– Det hela började med att jag och brorsan satt och kollade på sporten för en massa år sedan; den här klassiska intervjun som Peter Jidhe gör med Zlatan, när Ibra lackar ur och säger att Sverige ska slänga in Jidhe på mitten så att han får styra och ställa, ha, ha.

– Då började jag härma Zlatan och brorsan tyckte att det var klockrent. Ja, på den vägen är det...

”Zlatan är en idol”

I dag livnär sig 25-åringen som komiker, mycket just tack vare Inter-stjärnan.

– Det har varit en språngbräda in i branschen. Man har väl egentligen inga idoler kvar när man är 25 år gammal, men Zlatan är ett undantag och helt klart en idol för mig. Han är tung.

– Jag följer fotboll allmänt och är nog lite av en fanatiker måste jag säga. Det blir lätt att man följer honom.

Vet du om han har sett dina imitationer?

– Ja, ryktesvägen så har han sett dem och tyckt att det är bra. Men jag har inte träffat honom face to face, och hört det själv.

För Sportbladet bjussar Ehsan dessutom på några exklusiva Zlatan-citat – klicka bara in på tv-klippet här på sidan och njut av underhållningen....

”Neda”
Den välbekanta solen
För ”Neda” som dog i min famn
Mitt liv …
Bli inte tyst min välbekanta sol
Sov inte, blunda inte mot mig
Min ängel… Ropa på henne!
Rosor blommade ut från hennes mun
Oj, ser ni, rosiga rosen
Jag la mitt huvud på ditt hjärta
Stå i lågor, väck känslorna
Mitti i poesi staden lämnar du ditt liv!
Stanna hos mig, vart vill du gå…
Folket kommer som översvämning
I deras ögon finns det regnskur och rusk
Dagen bär stillhet och kaos…
Du, tåren från eldens paradis…
Stå upp, med leende på läppar och dansa som vår
Du är oceanen uppror ……
… gator av blod
Ditt namn, sköld för våra röster….
Ditt minne är det medvetenhetens mynt
Du är månen som vi såg
Ditt namn bliv ett stjärna i världen
Du är ett förälskade sång, Neda

خورشیدِ آشنا
برای «ندا» که در آغوشِ من جان داد
رضا بی شتاب
جانم فدای تو بادا ندا
خاموش مشو خورشیدِ آشنا
در خواب مرو دیده مگردان ز من
نازنینم! صدایش زنید شما
گُل گُلِ رنگ از دهانش دمید
ای وای بنگرید سرخیِ سیما
سر می نِهَم به روی دلت ندا
گُرگُرِ گریه آتش بکن به پا!
در آغوشِ شعرِ شهر جان میدهی!
با من بمان کجا میروی کجا
مردم رسیده اند چو سیل وُ سحاب
در دیده باران وُ تندر و غوغا
روز در کسوتِ سوگوارِ عاصیان
چکید از چشمِ شعله زارِ مینا
برخیز خنده زنان برقص بهار
تویی زبانِ شورشِ دریا
خنیاگرانِ خیابانِ خون
نامت به لب سینه سپر صدا
رامشگران تا کوچه های صبح
با یادت مدهوش گشته وُ شیدا
از کفِ نمی نِهی تو سکه ی عشق
ماهِ تمامی به دیده ی دانا
اسمت ستاره شد در جهان شکُفت
شباهنگِ عاشقان شدی ندا 

http://skaparum.blogspot.com

Det kämpande folket i Iran!

Den islamiska republikens missnöje med valresultatet vid deras egna icke-demokratiska och diskriminerande presidentval som ägde rum den 12 juni 2009, ledde till att regimen med hjälp av en politisk kupp och omfattande valfusk lät den högste religiöse ledarens favoritkandidat, Ahmadinejad, vidhålla makten.

Ni det iranska folket har under det senaste seklet deltagit i flera rikstäckande såväl som lokala uppror i syfte att uppnå era medborgerliga rättigheter. Ni har med dessa uppror och revolutioner bevisligen gjort allt för att kunna råda över era egna öden och frigöra er från diktaturer men gång efter gång har kuppmakarna berövat er på allt det ni kämpat för och etablerat sin despotism ännu starkare.

Nu genomförs en politisk kupp åter igen och Ahmadinejads kupp har den högste religiösa ledarens uppenbara stöd. Ni iranska medborgare är dock medvetna om era rättigheter. Ni går ut på gator och torg, riskerar era liv och demonstrerar för att visa ert starka missnöje. Ni har rest er för att kräva frihet, demokrati och likvärdighet inför lagen. Dessutom kräver ni yttrandefrihet, rätten till fria val utan diskriminering och valfusk såväl som tillgång till fria radio- och TV-kanaler och fria moderna massmedier. Ni vill besegra diktaturen och kräver de medborgerliga rättigheter som ni berövats på det senaste seklet.

Alla iranska nationaliteter!

Problemet är inte enbart Ahmadinejad eller Khamenei. Problemet löses inte enbart genom att ogiltigförklara valet. Problemet ligger djupare än så och bottnar i det nuvarande politiska systemets natur, konstitutionen och den högste religiöse ledarens absoluta makt. Det krävs radikala förändringar i konstitutionen och regeringsformen och i relationen mellan staten och dess medborgare. För att nå dessa målsättningar måste den obönhörliga kampen fortsätta med kontinuitet.

Vi partier och organisationer som är medlemmar av de Nationella Minoriteternas Kongress för ett Federalt Iran, står vid er sida och stödjer era demokratiska, liberala och rättvisa krav.

Vi är av den uppfattningen att det iranska folket, med alla dess olika nationaliteter och religionstillhörigheter, behöver ännu större enighet och solidaritet i den gemensamma kamp som sker i dagsläget. Vi betonar vårt stöd än en gång och räcker ut en hand i vänskapens och solidaritetens tecken till alla liberala och demokratiska krafter - innanför och utanför landet. Vi uppmanar till enighet och samarbete i kampen mot förtrycket och diktaturen, med målet att skapa ett demokratiskt och pluraliskt samhälle.

 För mer information kontakta  46-0735307071

De Nationella Minoriteternas Kongress för ett Federalt Iran

Den 19 juni 2009

46 kommentarer 

CNN: Minst 19 personer dog

Våldet tog på nytt över Teheran på lördagen.

Flera personer uppges ha dödats i sammandrabbningarna.

– Situationen är orolig här, säger frilansjournalisten Rashelle Tehrani till Aftonbladet.

Protesterna mot presidentvalet fortsatte när tusentals personer på lördagen trotsade mötesförbudet och polisens hot om våld. Kravallpoliserna svarade med tårgas och vattenkanoner för att skingra grupperna.

Flera personer uppges ha gripits och misshandlats, enligt obekräftade uppgifter.

Polisen sköt också varningsskott i luften för att stävja bråk mellan anhängare till president Mahmoud Ahmadinejad och sympatisörer till utmanaren Mir Hossein Mousavi. Oppositionsanhängare ska ha satt eld på en samlingslokal som används av de regimtrogna.

Minst 19 döda

Under kvällen kom rapporter från flera håll att polisen skjutit mot demonstranterna. Men få uppgifter är bekräftade, då information från Teheran är begränsad och utländsk media har förbjudits att rapportera därifrån.

Enligt flera tidningar, som fått in information via Twitter och Youtube, råder det kaos på Teherans gator. En film på en ung kvinna som blir skjuten inför kameran har lagts ut på Youtube.

Enligt CNN uppger sjukhuskällor att minst 19 personer dödats när tusentals demonstranter drabbade samman med polisen. Men enligt tv-bolagets andra källor kan antalet döda under den sjunde demonstrationsdagen vara upp mot 150 personer. Även dessa uppgifter är fortfarande svåra att kontrollera.

Bomb vid Khomeiny-mausoleet

På sin Facebooksida uppmanar oppositionsledare Moussavi sina anhängare att "protestera" och "inte gå till jobbet", uppger CNN.

En explosion vid Khomeiny-mausoleet i Teherans södra utkant sattes i samband med protesterna mot valet.

Två personer dödades och åtta skadades enligt statliga medier, som uppgav att laddningen utlöstes av en självmordsbombare.

Tårgas mot demonstranterna

Den svenska frilansjournalisten Rashelle Tehrani följer utvecklingen på plats i Iran.

Hon beskriver situationen som mycket orolig.

– Polisen flyger med helikoptrar över Teheran och jag har hört att de sprayar tårgas på demonstranterna.

Människor får inte längre gå ut under kvällstid och affärsinnehavare tvingas hålla stängt.

– Det är för att folk inte ska ha en ursäkt för att vistas utomhus, säger Rashelle Tehrani.

Irans högste ledare Ali Khamenei höll i fredags ett tal där han lade skulden för våldet på oppositionen som inte accepterar resultatet i presidentvalet.

Utvisa Irans ambassadör!

Valet i Iran i förra veckan har orsakat stora protester i både Iran och nu i Sverige. Från flera håll i Iran rapporteras det om valfusk och regimen slår nu tillbaka genom att låta gripa människor som protesterar, stänga av mobilnät och stänga ner sociala internetsajter som Facebook och YouTube. SSU kräver att den Svenska regeringen utvisar Irans ambassadör i protest mot det odemokratiska valet.

- Situationen blir alltmer akut i Iran och det är dags för omvärlden att
agera. Vi kräver att den svenska regeringen utvisar den Iranska ambassadören. Ambassadören är inte en legitim röst för det iranska folket i Sverige, säger Jytte Guteland förbundsordförande SSU.

Fakta:
Utmanaren Mousavi har vänt sig till landets högst juridiska myndighet, Väktarrådet, och begär att det underkänner valresultatet som ger sittande
presidenten Mahmoud Ahmadinejad segern med 63 procent av rösterna.

Sammanstörtningarna mellan opposition och polis har varit de våldsammaste på åratal, med stenkastning, brinnande bussar, batongslag och tårgas. Inte sedan 90-talets studentuppror har liknande scener utspelats på Teherans gator. Regimen har låtit gripa ett stort antal människor, enligt AFP upp till 170,
varav många ledande personer. En del skulle enligt uppgift släppas senare
efter att ha fått en varning. Två av dem som greps i sina hem är Muhammad Reza Khatami, bror till Irans förre president Muhammad Khatami, och Mohsen
Mirdamadi, ledare för det reformvänliga partiet Mosharekat.

 
(Bild: SSUs förbundsordförande Jytte Guteland utanför Irans abassad på Lidingö i Stockholm våren 2008 i samband med att den iranska regimen inte tillät Palmepristagaren Parvin Ardalan att komma till Sverige och ta emot sitt pris.)

 Hundratusentals i protestmöte i Iran

 http://www.aftonbladet.se

Trots mötesförbudet samlades på eftermiddagen hundratusentals iranier till ett protestmöte i Teheran.

Den besegrade presidentkandidaten Mir Hossein Mousavis möttes av jubel när han talade för folkmassorna.

Kort efter det att massmötet inletts utbröt slagsmål.

Myndigheter sa nej till den besegrade presidentkandidaten Mir Hossein Mousavis begäran att hålla en landsomfattande protest mot helgens valresultat.

Hundratals och åter hundratals av Mousavis anhängare hade planerat att samlas för mötet men stoppades.

Mousavi möttes av jubel

I dag, vid 15-tiden på eftermiddagen, samlades trots det hundratusentals iranier mellan Revolutionstorget och Frihetstorget i Teheran för att delta i den förbjudna protesten.

De båda reformsinnade presidentkandidaterna Mir Hossein Mousavi och Mehdi Karroubi deltar i demonstrationståget i Teheran i en bil och möttes av applåder från vägkanterna när de kom åkande.

Till den stora publiken sa sedan Mousavi att han vill att det ska bli omröstning i valet.

Slagsmål utbröt

Kort efter det att massmötet inletts angreps deltagarna av motorcykelburna anhängare till Ahmadinejad, beväpnade med käppar, uppgav ögonvittnen enligt Reuters.

Det blev snabbt slagsmål mellan grupperna.

– Poliser, stöd oss, stöd oss! ropade demonstranter till säkerhetsstyrkor som intagit positioner i området.

Våldsamma kravaller

Under helgen ledde protesterna mot de officiella valresultaten, som gav sittande presidenten Mahmoud Ahmadinejad segern med 63 procent av rösterna, till två dagars våldsamma kravaller i Teheran.

På gatorna i huvudstaden kastades det sten, bussar brann och varningsskott sköts. Inte sedan 90-talets studentuppror har liknande scener spelats upp på Teherans gator, enligt TT.

Drygt 170 personer greps under helgen, däribland flera högt uppsatta reformpolitiker, och myndigheterna anklagas för att ha stoppat utgivningen av flera tidningar som inte stöder den omvalda presidenten.

Bland annat ska varken den iranska dagstidningen Kalameh Sabz, som ägs av den besegrade presidentkandidaten Mir Hossein Mousavi, ha kommit ut och inte heller den reformsinnad tidning, Sarmeyeh.

Valfusk

Både Mousavi och en annan reformkandidat, Mehdi Karroubi, har anklagat myndigheterna för valfusk och krävt att resultatet ogiltigförklaras.

Mousavi menar att det under valdagen var brist på valdokument och att hans kampanjkontor angripits.

Enligt CNN ska en grupp av domare och jurister sitta ner och se  

över  anklagelserna snarast

  Iranskt massmöte 

 Anhängare till Irans besegrade presidentutmanare Mir Hossein Mousavi  trotsar myndigheternas förbud mot massmöte till stöd för förloraren i presidentvalet. Landets högsta religiösa ledare meddelade samtidigt att valresultatet ska granskas

Tiotusentals anhängare till den förlorande presidentkandidaten Mir Hossein Mousavi samlades på måndagseftermiddagen i centrala och västra Teheran för att uttrycka sina protester mot att president Mahmoud Ahmadinejad officiellt förklarats som segrare i fredagens presidentval.

Därmed trotsade demonstranterna det förbud som inrikesministeriet hade utfärdat tidigare på dagen. Ministeriet hävdade att ett sådant massmöte skulle vara "illegalt" och innebära "uppvigling" och man riktade en direkt varning till huvudföremålet för demonstrationen:

"Konsekvenserna av sådant betende (demonstrationen) kommer att falla på Mousavi själv", sade inrikesministeriets politiske chef enligt den statliga nyhetsbyrån Irna.

Flera kilometer av avenyn som går västerut mellan Revolutionstorget mitt i Teheran och Frihetstorget nära gamla Mehrabadflygplatsen var fullpackade med människor som skanderade "Mousavi, ta tillbaka våra röster!", "Var finns de 63 procent av väljarna som röstade för Ahmadinejad!" samt "Vi slåss, vi dör, vi accepterar inte detta valfusk!".

Tidigare på dagen hade Mousavi meddelat att planerade massdemonstrationen skulle avstyras efter inrikesministeriets förbud.

Men när demonstranter vid middagstid ändå spontant satte sig i rörelse ändrade sig Mousavi. Han tillkännagav att han skulle hålla ett tal till massmötet och därvidlag uppmana dem att bevara lugnet. Även en annan reformvänlig presidentkandidat, Mehdi Karroubi, ska delta i demonstrationen, liksom förre reformpresidenten Mohammad Khatami.

- Folkets röst är viktigre än Mousavi eller någon annan person, förkunnade Mousavi inför jubland supporterskaror när han väl anlände till massmötet.

På en del ställen förekom det sammanstötningar mellan Mousavianhängare och människor som förklarade sin lojalitet till Ahmadinejad, uppger Reuters.

Irans högste religiöse ledare ayatolla Ali Khamenei tillkännagav på måndagsförmiddagen lite överraskande att anklagelserna om att presidentvalet var riggat ska granskas och besked meddelas inom tio dagar. Dock ska granskningen genomföras av det mäktiga präststyrda Väktarrådet, som är notoriskt för att alltid göra som högste ledaren beordrar och alltid motarbeta reformvänliga politiker.

Tillkännagivandet kom efter att Khamenei hade mött Mousavi på söndagskvällen. Både Mousavi och Karroubi samt den tredje förlorande presidentkandidaten Mohsen Rezaie har anklagat myndigheterna för valfusk och krävt att valet görs om.

Mousavi har också hotat med att organisera en sit in-protest vid det väldiga mausolet till minne av revolutionsledaren 1979 ayatolla Khomeini.

Helgens sammanstötningar mellan opposition och säkerhetsstyrkor blev de våldsammaste på många år. Stenkastning, brinnande bussar och polismotorcyklar, batongprygel, tårgas och varningsskott har förekommit varje dag sedan valdagen. Många bedömare, både iranska och utländska, menar att inte sedan revolutionen mot schahstyret 1979 har liknande scener spelats upp på Teherans gator.

Tidigare på måndagen demonstrerade flera hundra anhöriga till personer som gripits under protesterna mot presidentvalet utanför den stora revolutionsdomstolen i Teheran.

- Kom och ta oss, jag vill vara med mina barn! skrek en gråtande kvinna mot några kravallpoliser.

En polischef uppgav i söndags att cirka 170 personer hade gripits under helgen, däribland åtskilliga högt uppsatta oppositionspolitiker.

Natten till måndagen stormade polis och religiös milis Teherans universitetsområde där cirka 3.000 studenter hade samlats till en demonstration där man skanderade slogans som "Död åt diktatorn!", skriver Times Online.

Studenterna satte eld på lastbilar och andra fordon och kastade stenar och bensinbomber mot polisen. Motreaktionen blev att polisen sköt tårgas och plastkulor, samtidigt som religiös milis stormade studenternas sovsalar och slog sönder datorer och möbler med yxor och påkar. Dussintals studenter arresterades, enligt Times Online 

http://www.dn.se/

  Teherans gator skakades av sammanstötningar mellan polis och tusentals oppositionella, som gick ut i något så sällsynt i Iran som demonstrationer mot regimen när resultatet av landets presidentval var klart. Mer än 100 ledande reformpolitiker ska ha gripits

Mer än 100 iranska reformpolitiker, däribland förre presidenten Mohammad Khatamis bror, arresterades på lördagskvällen efter det omstridda presidentvalet där reformisten Mir Hossein Mousavi förlorade mot president Mahmoud Ahmadinejad.

Det uppgav på söndagen före detta vicepresidenten Mohammed Ali Abtahi till olika nyhetsorgan.

- De togs från sina hem i går kväll, säger Mohammad Ali Abtahi, som väntar sig fler gripanden.

 Uppgiften bekräftades av Rajab Ali Mazroei, företrädare för gruppen Islamiska Irans deltagarfron, som grundades 1998 som ett paraplyorgan för reformistpolitiker. I valet år 2000 vann gruppen över hundra platser i parlamentet, som totalt har 290.

Flera av de gripna hade höga positioner under reformpresidenten Mohammad Khatamis tid vid makten, 1997—2005.

Bland de gripna finns förutom Mohammed Reza Khatami även Behzad Nabavi, tidigare vice talman för parlamentet, Mohsen Mirdamadi, tidigare ordförande för parlamentets utrikesutskott, och Abdollah Ramezanzadeh, Khatamis regeringstalesman.

- Jag skulle ha haft ett möte med Khatami (den yngre brodern) nu på morgonen, men han dök inte upp och jag kunde inte nå honom på telefon, sade Mazroei till AFP.

Teherans biträdande polismästare Ahmad Reza Radan uppgav enligt AFP på söndagseftermiddagen att omkring 170 personer gripits till följd av oroligheterna efter valet, och att fler gripanden väntar. Han beskriver ett tiotal av dessa som uppviglare.

Han bekräftade också att flera av de gripna själva är politiker.

Polisen mötte förbittrade anhängare till valets förlorare Mir Hossein Mousavi med batongslag, sparkar, tårgas.och ljudchockgranater. 1000-tals demonstranter slungade stenar och skanderade "ned med diktatorn!" och "vad hände med vår röst?".

Samtidigt med protestmarscherna runt om i staden flammade småbränder längs gator på lördagskvällen och natten till söndagen. Flera av dessa härrörde från polismotorcyklar, bussar och sopkorgar som stuckits i brand av demonstranterna.

Demonstrationerna var de mest omfattande, men långt ifrån lika stora, som de vilka slutligen fick dåvarande shahen Mohammad Reza Pahlavi på fall 1979 och ledde fram till ayatolla Khomeinis islamska revolution.

Mobiltelefonnät och webbplatser som Facebook och Youtube slutade att fungera i Iran när den centrala valkommissionen meddelat den sittande presidenten Mahmoud Ahmadinejads jordskredsseger. Mobiler och webben var viktiga kommunikationsvägar för främst oppositionen under valkampanjen.

På söndagen rådde total nyhetsblackout om vad som skedde på gator och torg och om de protester mot fusk i presidentvalet som oppositionen har framfört. Även oberoende tidningar och tidskrift tycks ha belagts med utgivningsförbund.

Mousavi och demonstranter hävdade att fusk och övergrepp låg bakom hans förlust. Han uppmanade samtidigt sina anhängare att hålla sig lugna. Valresultatet sade han "äventyrar den islamiska republikens grundpelare och kan leda till tyranni".

- Jag protesterar bestämt mot de talrika och uppenbara oegentligheterna och ger inte upp inför denna farliga charad, sade Mousavi.

Inrikesdepartementet avvisade allt tal om Ahmadinejad segrat med hjälp av fusk. Han fick 63 procent av rösterna mot Mousavis 34, sade inrikesminister Sadeq Mahsouli som är närstående presidenten.

Landets mäktigaste ledare, ayatolla Ali Khamenei, uppmanade alla parter att respektera valresultatet och ställa sig bakom presidenten.

Reaktionerna på Irans val i omvärlden var mest försiktiga. USA:s utrikesminister Hillary Clinton sade att hon hoppades att resultatet återspeglar folkets vilja. EU och Kanada uttryckte oro över rapporterna om oegentligheter i valet.

Ordföranden i ryska parlamentets utrikesutskottet Konstantin Kosatjev sade att han hoppas att Ahmadinejad "visar mer förståelse och klokhet mot omvärlden" under sin andra mandattid.

Israels biträdande utrikesminister sade att "valresultatet visar mer än någonsin hur mycket starkare det iranska hotet blivit".

Arabförbundet uppmanade Ahmadinejad att lösa kärnkraftsfrågan och bidra till fred och säkerhet i Mellanöstern.

Valet är naturligtvis ett skämt. Alla kandidater har godkänts av det religiösa väktarrådet och accepterar den islamska republiken där den andlige ledaren Khamenei har den yttersta makten", skriver Parasto Ghaderi. Foto: Getty Images

Så trakasserar Irans regim oss svenskar

I dag är det presidentval i Iran. Folket får välja mellan den sittande, förintelse-förnekande Ahmadinejad eller "reformkandidaten" Mousavi som var premiärminister när 30 000 politiska fångar massakrerades sommaren 1988. Valet är naturligtvis ett skämt. Alla kandidater har godkänts av det religiösa väktarrådet och accepterar den islamska republiken där den andlige ledaren Khamenei har den yttersta makten.Det enda rätta vore att bojkotta valet, vilket många iranier också tänker göra. Men räkna med att regimen genom mutor, hot och fusk kommer att försöka hålla valdeltagandet uppe.Tråkigt nog förmedlar svenska medier en bild av att förändringens vind blåser genom Iran i och med valet. Det ger legitimitet åt regimen och valet och undergräver de verkliga protesterna som pågått länge i Iran.Själv har jag inte besökt Iran sedan 1986. Jag var bara åtta månader när jag tillsammans med mina föräldrar kom till Sverige. Min mamma och pappa flydde för att kunna fortsätta verka politiskt. Hade min mor stannat och kämpat hade hon blivit avrättad, precis som hennes vänner från universitetet blev.Trots att det har gått över 22 år sedan flykten har den iranska regimen fort-farande uppsikt över min familj. Vid det iranska nyåret dimper det ner vykort på hallmattan. "När det nya året kommer kan vi förlåta dig för det som du har gjort", skriver regimen. Men vykorten har också ett dolt - och för en politisk flykting mycket skrämmande - budskap: "Vi vet var du bor".
Regimen lyssnar också på samtalen hem till släkten. Varje gång mamma har talat med sin bror i Iran har han blivit in-kallad till långa förhör. Till slut kände hon sig tvingad att bryta kontakten av hänsyn till min morbror.Diktaturens spionage börjar nu uppmärksammas av svenska myndigheter. I Säpos årsbok för 2008 framgår att Iran skickat en officer från underrättelsetjänsten till Sverige för att värva agenter. Dels genom att lova utsatta flyktingar hjälp med deras asylprocess, dels genom att hota att fängsla släktingarna i hemlandet. I fjol utvisade Sverige också ett ambassadråd vid den iranska ambassaden. Det är givetvis bra att Sverige genom Säpo nu vidtar åtgärder mot flykting-spionaget, även om det kommer sent. Men Sverige agerar mot symptomen - inte det verkliga problemet. Den fundamentalistiska diktaturen i Iran är nämligen inte bara ett hot mot iranier, den kvinnohatande fundamentalism som sprids av regimen är det i dag största hotet mot säkerhet och demokrati världen över.Iran gör utspel om Israels utplånande och exporterar terrorism till omvärlden. Man bidrar med finansiella resurser till bland andra Hizbollah i Libanon, Hamas i Israel, al-Qaida och inte minst till destabilisering och terroristattentat i Irak.
Sveriges politik i förhållande till diktaturen Iran har hittills handlat om eftergifter, så kallad "dialog". Man tillfredsställer bland annat regimen genom handel, enligt SCB uppgick den svenska exporten till Iran år 2008 till 4,6 miljarder kronor. Importen låg samma år på 82,8 miljoner kronor.Ett annat exempel är att EU efter påtryckningar från regimen terrorlistade den största iranska oppositionen Folkets Mujahedin. I januari i år tvingades ministerrådet att ta bort motstånds-rörelsen från listan efter att sju dom-stolsutslag hade ogiltigförklarat terrorstämplingen. Men eftergiftspolitiken har fortsatt.För varje dag som Sverige har "dialog" med Iran, avrättar regimen fler, hinner utveckla sitt kärnvapenprogram ytterligare och exporterar sin speciella handelsvara: fundamentalismen. Sverige bör i stället förmå EU att strypa handeln med Iran. Det skulle ge effekt, EU är Irans största handels-partner. I dag ger vår handel med Iran indirekt regimen möjlighet att förtrycka sitt folk.Sverige bör också bojkotta regimen - precis som man gjorde med Sydafrika under apartheid.Jag är ändå hoppfull inför framtiden. Den hårda repressionen är paradoxalt nog ett positivt tecken: Regimen är rädd. Trots att man har avrättat över 120 000 motståndare sedan den islamiska revolutionen så fortsätter protesterna att växa. Särskilt bland unga, kvinnor och arbetare växer missnöjet. Den iranska regimens dagar är räknade.
PARASTO GHADERI
Parasto Ghaderi läser juridik vid Umeå universitet och jobbar i sommar som personlig assistent. Hon är aktiv i Grön ungdom och kom 2006 trea i SVT:s politikerdokusåpa "Toppkandidaterna

Demonstrationer utanför Irans ambassad på Lidingö

I morse öppnade vallokalerna i Iran och på landets ambassader runtom i världen.Utanför ambassader runtom i Europa har demonstranter samlats för att protestera mot valet.Taxiföraren Jamshid Atiabi, 49, som kommit till ambassaden på Lidingö i Stockholm, uppskattar antalet demonstranter där till uppåt 300.Under fredagsförmiddagen blockerades trafiken och två personer har frihetsberövats av polis.
- Vi är inte här för att hindra någon från att rösta utan för att demonstrera och visa att det inte är något demokratiskt val. Det är mullornas regim och det är de som har begått brott i 30 år, säger Jamshid Atiabi.

  Ödesval i Iran

Seger för presidenten hot mot världsfreden

Samma suck av lättnad som svepte över världen när Barack Obama vann presidentvalet, samma suck kommer att höras i väst om sittande presidenten Ahmadinejad förlorar i Iran.

Utan hans Israelhat och kärnvapenambitioner minskar krigsrisken.

Vid sidan av Nordkoreas Kim Jong-Il är nog Mahmoud Ahmadinejad, 53, den enskilda person som bidragit mest till att göra världen farligare de senaste åren.

Verbala spyor

Han ständiga verbala spyor mot Israel har fått Tel Aviv att surna till och finslipa planer på en flygattack mot Irans kärnanläggningar. Ahmadinejad gör ju ingen hemlighet av att han tycker att Israel ska utplånas som stat.

Israel har mer eller mindre lagt Palestinaproblemet åt sidan för att koncentrera sig helt på Iran.

En israelisk attack mot Irans kärnanläggningar vore den värsta internationella krisen sedan Bush startade Irakkriget 2003. En kris som mycket väl skulle kunna utlösa ett storkrig i Mellanöstern.

Förpestar stämningen

Ahmadinejad är en gammaldags ledartyp som med sitt retoriska gift förpestar stämningen stater emellan. Därför har den underliga situationen uppstått att västvärlden håller tummarna för att en f d premiärminister i präststyrda Iran ska vinna valet.

Även om Hussein Mousavi, 67, satt vid makten under de blodiga åren när revolutionsgardister och ayatollor tog över Iran ses han som ett mer moderat alternativ än Ahmadinejad.

Mousavi är ovanlig. Inte många iranska politiker före honom har tagit upp kvinnoförtrycket och sagt att de vill kämpa för att ta bort både den obligatoriska slöjan och sedlighetspolisen.

De första rapporterna tyder på ett rekordhögt valdeltagande. En indikation på att Mousavi mycket väl kan slå Ahmadinejad. Om inte valfusk sätter stopp för det.

Presidentvalet i Iran ä r viktigt. Men vikten ska inte överdrivas.

Ingen verklig demokrati

Iran är ingen verklig demokrati även om det kan se ut så just nu med hätska TV-debatter mellan kandidaterna och öppna massdemonstrationer på gatorna.

Presidenten är i grund och botten inget annat än en springpojke till de verkliga makthavarna. Överayatollan heter Ali Khamenei. Det är ytterst han och andra mäktiga präster som bestämmer om Iran ska skaffa kärnvapen eller inte.

Men Khamenei är inte immun mot folkviljan. En seger för Mousavi innebär att det iranska folket vill ha mer av demokrati och frihet och mindre vapenskrammel.

Obama kan tvingas agera

Sitter Ahmadinejad kvar ökar risken för en allvarlig konfrontation mellan Iran, Israel och USA.

Med sin ödmjuka framtoning och försoningsgester mot Teheran har Barack Obama hittills lyckats neutralisera Irans president rätt bra. Den situationen varar inte för evigt. Förr eller senare ställs saker på sin spets.

USA kan inte acceptera att Iran skaffar sig kärnvapen. Obama blir tvungen att agera.

I ett sånt läge är det allt annat än hälsosamt för världsfreden om Irans president heter Mahmoud Ahmadinejad.

De iranska nationella minoriteternas kongress för ett federalt Iran Sverige kommittén 
Demokrati ● Frihet ● Pluralism
www.iranfederal.org



BRÅDSKANDE
 

Den 12 juni hålls presidentval i Iran. I samma veva råder etniska, religiösa och politiska oroligheter i landet som har lett till brutala kränkningar av de mänskliga rättigheterna i iranska Balochistan. Detta har tagit formen av väpnade sammandrabbningar mellan balocher och den iranska regimens säkerhetsstyrkor. Regeringen har arresterat hundratals protesterande balocher och många har fått sätta livet till vid summariska avrättningar. Regimens brutala förtryck mot balocher och sunnimuslimer utförs i syfte att undertrycka balochernas strävan efter sina etniska och mänskliga rättigheter och kamp för demokrati. Genom detta förtryck försöker regimen förhindra att Balochistans kamp sprids till andra nationella minoriteter i Azerbajdzjan, Kurdistan, Turkman Sahra, Loristan och arabbebodda Al-ahwaz. Vi vill göra världen uppmärksam på de grymheter som begås mot den försvarslösa balochiska civilbefolkningen och vi kräver att FN och människorättsorganisationer utreder de brott som begås mot det balochiska folket av den islamiska republiken.

Det iranska presidentvalet är bara en kuliss i syfte att dölja regimens totalitära och ickedemokratiska styre. Alla kandidaterna tillhör det styrande etablissemanget och de har alla samma målsättning och politiska övertygelse om att vidmakthålla den islamiska regimen.

Oroligheterna har de senaste två månaderna eskalerat något oerhört i Balochistan. Shia-milisen har med stöd av säkerhetsstyrkorna och Revolutionsgardet omringat balochiska sunnimuslimska moskéer i regionen och skanderat hatiska slagord såsom "Död åt sunnimuslimer! Död åt sunnihundar! Död åt Ömer! (sunnimuslimernas andre khalifa)". I direkt anslutning till detta brändes balochiska butiker och företag ner till grunden. Dessa diskriminerande och förnedrande handlingar som balocherna ständigt utsätts för har bland annat resulterat i den olyckliga händelse den 28e maj 2009, då balochiska militanta styrkor sprängde den shiamuslimska moskén som användes som mötesplats av Revolutionsgardet och andra säkerhetsstyrkor.

Mer än 500 balocher har gripits efter bombattacken och fortfarande hålls de kvar fängslade på lösa grunder. Den iranska regimen hotar dessa fängslade balocher med stränga straff trots avsaknaden av bevis.

36 timmar efter den aktuella händelsen anklagades tre balochiska aktivister för bombningen och de hängdes offentligt av den iranska regimen. Beskyllningen mot dessa aktivister var grundlös då de redan satt i fängelse sedan flera månader tillbaka och även vid den tidpunkt då bombdådet ägde rum. Det finns rapporter om att minst 17 balochiska demonstranter har dödats av säkerhetsstyrkorna och att ytterligare 7 personer har avrättats.

Den iranska regimen har anklagat USA för att stå bakom händelserna vilket bestämt avfärdas av  USA. Dessa anklagelser går i linje med den iranska regimens policy att dölja den islamiska republikens förtryckande och repressiva politik gällande iranska balocher, sunnimuslimer och övriga etniska grupper i Iran. Mer än 90% av balocherna är sunnimuslimer.

Balocherna och de andra etniska grupperna i Iran har berövats sina grundläggande friheter. Till följd av den iranska regeringens exploatering har Balochistan blivit en av de fattigaste provinserna i landet. Den iranska regimen är på väg att bygga en Berlinmur mellan iranska och pakistanska Balochistan. I och med byggandet av muren kommer många balochiska familjer att splittras.

Balocher och andra iranska nationella minoriteter har uteslutits från att vara en del av den politiska makten trots att de utgör mer än 50% av landets befolkning.

De iranska nationella minoriteternas kongress för ett federalt Iran (CNFI) vill härmed be det internationella samfundet och alla demokratiska krafter att sätta press på Iran och stoppa deras politik som är präglad av terror och förtryck mot det balochiska folket i Iran. Vi kommer att hålla er uppdaterade om hur situationen utvecklas. För mer information kontakta oss på info@iranfederal.org, 46-0735307071.

CNFI-Sverige

Moskébombare hängda i Iran

Av TT
Publicerad 30 maj 2009 17.51 | Uppdaterad 30 maj 2009 17.52

TEHERAN. Tre män som dömts för inblandning i moskébombningen i sydöstra Iran avrättades på lördagen, två dagar efter terrordådet som krävde minst 25 människors liv.

Dådet kopplas till det iranska presidentvalet som hålls om två veckor.

Tre personer, dömda för inblandning i den senaste terrorbombningen i Zahedan, hängdes offentligt på lördagsmorgonen, meddelade den iranska nyhetsbyrån Irna. Avrättningarna ägde rum i gryningen i närheten av den bombade shiitiska moskén Amir al-Mohini.

De tre männen ska ha gripits före torsdagens bombning, anklagade för att ha bistått gärningsmännen bakom terrordådet, då även 125 skadades.

Smugglat sprängämnen

Enligt en talesman för provinsen Sistan-Baluchistan vid gränsen till Pakistan, där Zahedan är huvudstad, hade de tre ”erkänt att illegalt ha fört in explosiva ämnen in i Iran och överlämnat sprängämnena till ledaren för bombningen”. Männen anklagas också för delaktighet i en attack 2007 mot en militärbuss från Irans revolutionsgarde, då elva personer dödades.

I fredags tog den militanta sunnimuslimska gruppen Jundallah – Guds krigare – på sig ansvaret för attentatet under torsdagens kvällsbön. Abdel Raouf Rigi, som påstås vara talesman för gruppen, sade till den saudiägda tv-kanalen al-Arabiyya att en självmordsbombare hade genomfört dådet som var riktat mot ett påstått hemligt möte för den iranska elitstyrkan Revolutionsgardet inför presidentvalet 12 juni.

Pakistan informerat

Iran kallade upp den pakistanske ambassadören för att meddela att man spårat terrorgruppens basläger. Arméchefen Hassan Firouzabadi sade, enligt statligt styrda nyhetsbyrån Irna, att man ”lokaliserat gruppens läger och ville informera Pakistans regering om att ledaren gripits”.

I flera officiella utspel dagen efter terrordådet anklagades både USA och Israel för att ha lejt terrorister att utföra dådet. Uttalandet tillbakavisades å det starkaste av USA:s utrikesdepartement som samtidigt fördömde attentatet.

Traditionellt råder starka spänningar mellan sunniter och shiiter i Sistan-Baluchistanprovinsen där även sammandrabbningar mellan militär, narkotikasmugglare och banditer är vanligt förekommande

Varning för Shia-Sunni krig i västra Balochestan (Iran) efter självmordsbomb attack i en moské

En självmordsbombare som utlöste en sprängladdning inne i en shia-muslimsk moské i staden Zahedan dödade och skadade över 100 personer. Zahedan är huvudstad i den av Iran ockuperade delen av Balochestan. De flesta av deltagarna av moskén har varit medlemmar av det fruktade revolutionsgardet Sepah-e Pasdaran samt Basij (en milisgrupp som är gardets förlängda arm).

Jondullah, som är en sunnimuslimsk balochisk grupp, har tagit på sig ansvaret för attentatet. De har även publicerat namnet på självmordsbombaren samt motivet för attentatet. Enligt Jondollah’s kommuniké självmordsbombaren Hafez Abdol Khalegh Mollazahi var en ung baloch. Motivet för attacken sägs vara vedergällning för avrättningen av flera Sunnimuslimska präster under de senaste åren varav minst två av de avrättade prästerna har varit nära släktingar till självmordsbombaren. Andra motiv som har nämnts är avrättningar av 1000-tals balochiska ungdomar och förstörelsen av flera sunnimuslimska moskéer av den shia muslimska regimen.

Det finns nu en stor risk att detta är startskottet för ett regelrätt krig mellan Shia muslimer som uppbackas av regimen och den balochiska befolkningen som tillhör Sunni grenen av islam. Regimen och dess styrkor har redan börjat massarresteringarna av oskyldiga ungdomar, sunni präster samt skjutit vilt på gator och gränder mot oskyldiga balocher. För regimen spelar det ingen roll om de hade något att göra med attentatet eller inte. Det räcker att de tillhör den balochiska minoriteten. Makt apparaten i provinsen vill visa till sina herrar i Tehran att de har kontrollen över situationen genom att arrestera och avrätta oskyldiga ungdomar och sedan påstå att de hade samröre med Jondollah och attentatet. Regimen har tidigare vid liknande händelser arresterat ungdomar, tvingat dem under tortyr att erkänna gärningar vilka de inte har begått och visat dem på TV. Därefter har de avrättats som skyldiga och som bevis har deras erkännande på TV nämnts! 

Sistan och Balochestan är en av de största provinserna i Iran med 1000-tals mil kust mot havet och mycket naturtillgångar. Provinsen är till största delen befolkad av ursprungsbefolkningen som kallas balocher. Balocherna är en etnisk och religiös minoritet och deras land Balochestan är ockuperad av länderna Iran, Pakistan och Afghanistan. De straffas av den shiitiska regimen av Iran för att de tillhör Sunni grenen av islam och att de vägrar konvertera till Shia grenen av islam samt att de kräver kulturella, språkliga och andra medborgerliga rättigheter. Regimen svarar med massaresteringar, avrättningar och ekonomiskt eftersatthet av området.

Den islamiska regimen i Iran har omvandlat Balochestan till en militariserad zon. Över flera hundra tusen soldater och gardister samt miliser är stationerade i Balochistan. Inte en enda av dessa gardister är baloch! I praktiken gäller krigslagar där och regimens milis begår dagligen mord, massarresterar av oskyldiga speciellt ungdomar utan att de har begått något brott. De vill bara spridda skräck i området så att balocher inte protesterar och kräver sina medborgerliga rättigheter. Varje röst, även inom ramen för landets lagar, tystas ner. Avrättningen av den balochiska journalisten Yaghub Mehrnehad för ett år sedan är bara ett exempel av många balochiska ungdomar som har försökt att åstadkomma förändring på ett fredligt sätt. Han hade tillstånd från myndigheterna att bedriva en kulturell förening men avrättades ändå efter att ha kritiserat makthavarnas diskriminerande politik i området och föreslagit konstruktiva lösningar. Så fort någon ifrågasätter regimens politik då anklagas den att vara USA:s, västmakternas och Israels agent och avrättas för landsförräderi!

Belocherna i Iran genomgår en av de svåraste tiderna i sin historia. Det finns ca 5 miljoner balocher i Iran men det finns inte en enda baloch som har en hög befattning varken på nationell- eller lokal nivå inom den statliga administrationen. Alla befattningar och statliga tjänster går antingen till en minoritets folkgrupp som kallas för Zabolier (Zabol är en liten stad i norra Balochestan) som i likhet med makthavarna i Tehran är Shia muslimer eller andra icke balocher som importeras från andra provinser. Zabolier har alla nyckelposterna och de har omvandlat balocherna till tredje och fjärde generationens medborgare. De uppbackas av den islamiska regimen för denna apartheid liknande politik i Balochestan.

Här är några fakta om belochernas situation:

1. Livslängden i Baluchistan är 15 år kortare än genomsnittet i Iran.

2. Den officiella arbetslösheten är mer än 72 procent dvs 5-6 gånger högre än genomsnittet i Iran.

3. Över 70 % av balocherna lever under existensminimum mätt även i iranska mått.

P.g.a. det systematiska förtrycket och förnedringen har många balochiska ungdomar tröttnat på situationen och börjat organisera sig för att bekämpa orättvisorna. Några få av dessa ungdomar använder sig, tyvärr, av samma metoder som regimen själv använder mot befolkningen. Det är sorgligt och beklagligt att en ung människa spränger sig själv och många andra (må de vara fiender) i luften för att göra sin röst hörd. Det är beklagligt att regimens politik inte har lämnat kvar andra mer fredliga alternativ för att bedriva politik och kräva rättvisa. Risk finns att våldet trappas upp i Balochestan och att balocherna kommer att utsättas för folkmord av extremistiska Zabolier och andra av regimen importerade extrema Shia muslimska grupper.

Vi vädjar till alla regeringar, partier och demokratiska och liberala krafter att göra allt som står i er makt för att stoppa våldet och förmå regimen i Iran att ändra sin politik gentemot balocherna och andra religiösa och etniska minoriteter i Iran. Om omvärlden inte agerar i tid kommer balochestan att omvandlas till en krigszon som Irak och Afghanistan. Förlorare i detta krig är försvarslösa balocher som inte uppbackas av resursstarka krafter vare sig inne i Iran eller utomlands. Deras enda hopp är världssamfundet.

Stockholm 2009-05-29

M. Baloch

Baloch Community - Sweden

Baloch_community@yahoo.com

Baloch.community.SE@gmail.com